Saknar mitt Lisa mirakel

Ren i tre veckor idag ^^

Ängeln I Rummet
Älvorna och änglarna försvann med dig för en stund, jag tror de kommit tillbaka..
Vackraste alvsyster, varför lämnade du mig!!

Kort och koncist

Snart ren i två veckor.
Kan ses som lite, men det är stort, då jag inte så mycket som velat röra skiten under den tiden.
För övrigt har jag skaffat katt, hon gör mig lycklig, lilla Nancy <3

Inte värdig ett liv?

Blev utslängd från psyk, avgiftningen avbruten. Varför?
Fråga mig inte, det var mer svepskäl än anledningar.
Men tydligen är jag fullt psykiskt frisk, bara en jävla pundare.
Men hon skulle iaf skriva ut "lugnande" till mig. Den fantastiska allergimedisinen atarax.
Funkade den inte när jag var sexton, så tvivlar jag på att den funkar nu.
Men en pundare kan ju inte få vara lugn och ångest fri. Vi får leva med panikångesten. För börjar du självmedisinera, är du inte värd så mycket som toalett pappret en läkare använder för att torka sig i röven med.
Synd att man inte får lov att bli en människa igen, utan istället förbli en samhälls parasit.
Det finns inte ord för vad jag tycker om det de kallar vård. Det finns ingen mänsklighet hos de som ska rädda våra liv när det behövs.
Det finns ingen räddning för sånna som mig. Det finns däremot, än så länge, ett jävlar anamma i mig dom vägrar ge upp.
Jag SKA ha den hjälp jag har rätt till. Om jag så måste byta land till ett som har fungerande misdbruksvård, och psykvård.
Men vilket skulle det vara?

Lite lättnad, lite...

Det börjar lätta.. 8 dagar ren nu.
Det börjar lätta.
Jag kan fortfarande få en smäll på käften av ångesten, men det blir bättre.
Det blir faktiskt bättre.

Fick precis ett samtal från min vän som så hej då.
Hon sitter på akuten.
Jag hoppas innerligt att hon sitter där för att be om en avgiftning hon också.

Jag ångrar att jag inte skrev när jag var fullt aktiv. Då hade jag kunnat se  mitt egna helvete varje gång jag tänkte tanken igen.
Men att börja dokumentera vid ATn är inte helt fel heller. Det verkliga helvetet. Jag har sådana aggressioner så det finns inte. Oavsett vad jag egentligen vill säger förnuftet stopp när jag är på väg att skriva ut mig. Inte för att få knarka, utan för att slippa allt detta. Inläggningar och mediciner. Sprutor i arslet, inte ofrivilliga, men knappast önskade heller.
Jag vägrar zyprexan iaf. Därav injektionerna. Jag hatar den medicinen av hela mitt hjärta.
Har säkert redan gått upp 5 kg under dessa 3-4 dagar.
För en ätstörd är det jävligt jobbigt. Speciellt då något ökar aptiten. Spy vägrar jag börja med igen. Kan man inte snudda kräkreflexerna utan att börja blöda, och tandläkaren säger att jag knappt har någon emalj kvar. Ja, då lägger iaf jag ner.ibland ångrar jag det beslutet. Men jag har iaf gått ner 50 något kilo. Så varför klaga? Överdriva så man blir undernärd är.en sak. En annan att spy upp maten, när.det.finns folk som tvingas gå till soppkök, och värre, är det fan så respektlöst att äta.sig övermätt, spy, äta lika mycket igen,.spy,.o.s.v.
Jag brukar.ju kunna svälta mig rätt bra.men BLÄÄÄÄH för dessa meds.
Jag blir kanske.aldrig den jag vill vara, utåt och innåt, men antar.att.man får.jobba sig upp till, i.a.f. friska.ögon.
De kallar mig benig.och undrar.vart jag tagit vägen. Ser lite.upprörda.ut och säger: sen att jag isf inte.är.underviktig.
Så ingen hjälp nu iaf.

Hurmmm.. hörde.precis.precis.en röst tala.till.mig. psykotisk eller medium, det är.faan frågan, fast inget att.jag kommer.säga.här.

Kärlek.till.er.ALLA!

Smärtar.

De tsmärtar att behöva lämna så många som jag trotts allt hyser såpass starka känslor för Att punda är inte bara misär, långt ifrån. Det finns en anledning till att vi gör det. Pundet räddade livet på mig. Tyvärr har det varit nära på att ta mitt liv flera gånger också. Men jag har folk kvar, folk som bryr sig, folk som bryr sig tillräckligt mycket för att inte släppa mig ur sikte för att jag letar lugn. Sen finns det folk som bryr sig tillräckligt mycket för att ge mig det lugnet. Det sistnämnda har räddat mitt liv många gånger, men tillslut förstörde det det, livet. Nej, jag beskyller ingen annan, inte på långa vägar... Ingen har tvingat i mig något. Vissa har för all del varit så ivriga i sin generositet så att de har tjatat sig till att jag tagit. De är för mig, på sitt sätt, oförlåtligt. Men det var gjort av någon slags välvilja. Man prackar dock inte på folk knark. Hur bra du själv än mår på det så kan man inte utgå från att den andra, i detta fall jag, ska må bra av t.ex. psykadelika. Jag vill inte ha den sortens droger av en anledning... Men skenet kan bedra regält ibland. Jag är oerhört svag. Oerhört jävla svag när det gäller folk i min närhet. Sen att jag kan bygga upp en jävla självsäkerhet... det är nog den gamla jag som lyser igenom. För jag har blivit osäkrare med åren, och fått svårare att säga nej. Lättare att ge efter. I vissa kretsar anses jag nog oerhört svag. Men de som känner mig som mig, känner, förhoppningsvis, till styrkan jag bär på. Den som jag tryckt bort. Mitt "jävlas fan inte med mig för då råkar ni illa ut" försvann när jag började umgås med människor som lugnt kunde ha dödat mig utan att ångra sig. För att man käftade, för att man visade sig kaxig mot fel person, och när man inte vet vem den personen är.. kryper i.a.f. jag ihop och finner mig. Tills det bubblar över då vill säga. Först DÅ blir jag farlig, rentutsagt livsfarlig i vissa lägen. Jag slutade bry mig för ett tag sen. Det har lett till katastrofer. Det har även lett mig hit. hit till "slutet". Låt oss hoppas att detta är slutet i denna eran. Att jag inte behöver vara ytterligare en av dem som aldrig RIKTIGT lyckas ta mig ur, bort. Jag vill bli frisk från detta. För ja, missbruk är en sjukdom. En illegal sjukdom, hur det nu klingar fattar jag inte. Men så är fallet. Visst, för all del. Det är en sjukdom du, vanligtvis, bygger upp själv. Men jag står fast vid att ingen blir missbrukare för att de mår så jävla bra. Här på avdelningen finns det en f.d. amfetaminist. Han stöttar mig något otroligt. Det är tredje gången vi ligger inne ihop. När han fick veta varför jag var här denna gången, såg jag förståelse i hans ögon, och han lyckas muntra upp mig när abstinensen är som svårast. Han lyckas t.o.m. få mig att skratta. I samband med att jag nekades avgiftning 2-3 dagar innan de la in mig träffade jag Mattias igen för första gången sen seperationen också. Han har stöttat mig mer än vad jag trodde var möjligt. Att han ens vill stötta mig förvånar mig. Men det känns bra, tryggt... Ja faktiskt, det känns tryggt. Nu måste jag bara inse det faktum att dfet finns vänner, vänner jag älskar och som finns i mitt hjärta, jag inte längre kan träffa... I.a.f. inte på ett bra tag, och det känns tugnt. När jag la upp på min FB att jag skulle vara tvungen att ta avstånd från de som höll på, fick jag en kommentar: Hej då... Alina... Det var allt som var skrivet. Men eftersom det kom från just den personen föll jag i en fruktansvärd gråt. inte av panik, utan av sorg. Den personen betyder väldigt väldigt mycket för mig. Men jag kan inte, för jag måste börja värna om mitt liv. Men det SMÄRTAR. Som om någon /några dött. Fast de är i livet. Lättast vore kanske att försvinna, nu menar jag inte från livet i sig, iaf inte enbart, men skulle jag fly göteborg skulle det ju inte innebära att jag flydde problemet. För det bor inom mig. Jag kan inte flytta ifrån mitt mående och mitt missbruk utan att lämna adressen. För det finns inom mig. Den insikten är svårare än mycket annat. Drogar man så flyr man från någonting. Men hur ska man fly från flykten? Stanna kvar och se det i ögonen och vägra böja sig! Det låter inte vidare lätt, och är än svårare. Jag hatar att allt ska vara så kompliserat. Jag har bränt så många broar. Något jag skämms mest över, är hur sviken min kusins äldsta blev på mig, är på mig. hon kommer nog aldrig kunna se mig som mig igen. Även om jag skulle bli det. Förlåt. Det var verkligen inte meningen att dra in någon i mitt helvete. Jag förstod bara inte att jag förstörde även för dem som brydde/ bryr sig. För de som älskar/ älskade mig. Jag saknar så många av mina gamla vänner... Ni som betydde allt för mig. Men som inte orkade se mig ta livet av mig själv. Lisa Ida Bella Johannes Björn listan kan göras lång. Ofantligt lång. Mest av allt skämms jag. Inyte bara för mina val. Utan även för att jag introduserade andra till den här världen. Nej jag var aldrig den som tjatade, men jag förbjöd dem heller inte att ta i min närhet. Vägrade aldrig dela även om de aldrig testat innan. Jag borde straffas. Men det var deras beslut. det är väll det jag på något sätt kan trösta mig med. Jag var aldrig "kom igen nu för faan" typen. Tacka fan för det. Då hade jag inte kunnat leva med mig själv. Jag sålde aldrig min själ, i form av att sälja mig själv, men jag gav bort den. Jag gav den till drogerna att riva sönder. Allt med ursäkten att jag för en stund kunde andas, och det kunde jag! men när påsen tog slut... Då rev de sönder den totalt, och det enda plåstret som fanns var ännu en goodie-bag. Hur många meter har jag tryckt in i mina armar, in i mitt blod. Mer än vad jag vågar tänka på iaf. Jag gillade inte att bli väck, jag gillade att bli klar i huvudet, för en jävla gångs skull. Men den klarheten... det lugnet inuti en. Det är en illusion, såklart.. tror inte att ni som läser detta är dumma nog att tro något annat. De senaste månaderna har jag valt bort både mat cigg och kaffe... levt på tjack, och coca-cola, sistnämnda för att inte svimma när jag ställer mig upp. Och, det har inte varit lite. Förstår ärligt talat inte hur jag kunnat lägga vantarna på så mycket när jag inte ens har pengar till nudlar. Snarare, när jag inte ens haft pengar till nudlar, så har tjacket ändå kommit till mig. Bjud och bjud igen. Så har det alltid funkat bland dem jag rört mig vid. Eller, har jag bara varit sjukt manipulativ, utan att ens veta om det själv?? Pundet gör en ju till en manipulativ jävel. Så tanken är inte omöjlig. Jag känner äckel inför tanken på en panna. Men FAAAN vad jag vill ha en just nu. För ångesten slår mig med knytnävslag i magen och ger mig sådanna lavetter att det ringer i öronen, antagligen en vecka framöver kommer jag höra det tjuta av det där slaget, rakt över tinningen. Sen kommer det ju komma nya slag hela tiden under den veckan. Men, förhoppningsvis står jag där sen, blåslagen men ren, och utan ett sådant sug så att jag hoppar in i främmande bilar och erbjuder dem den sista stoltheten jag har i utbyte mot en femma. (Ja, jag har gjort det... som tur var fick han inte tag på något, så än har jag inte sålt mig, bara varit så äckligt nära på det så att jag vill försvinna). Tro fan att jag inte brydde mig om jag levde eller dog i det ögonblicket. Tro fan att jag inte brydde mig om jag levde eller dog, när jag tog använda verktyg och satte i venen. Tro faan att man plötsligt inser att man är riktigt djupt inne i skiten när man finner sig i de situationerna. Tro faan att jag vill bort därifrån! Nu är jag så ärlig så att det äcklar mig, risken finns att det äcklar er så mycket så att ni inte klarar av att kolla på mig igen. Men jag tänker inte försköna sanningen, för sanningen är bara en enda sak: KNARK ÄR BAJS! Må så vara att den skiten hjälpt mig genom mycket. men NEJ! Jag vill inte mer. Jag vill leva ett värdigt liv nu, inget mer. Jag pratar inte svensson. Men mer svensson än detta. HAr levt rock ´n roll i så många år nu, att lite normativt leverne vore en trevlig omväxling. Hur många kan säga det? En jävla massa antagligen. Men om man ser till den huvudsakliga befolkningen i det här landet, hur många? Om jag hade kunnat hade jag velat gå upp på morgonen, äta en macka med jävla hushållsost ta ut resterna från gårdagen som är lagd i en liten plast burk som tål att värmas i micro, till lunchen, och bege mig till ett arbete. Helst ett jag trivs med. Om jag kunde. JÄVLA SJUKDOMMAR! // Från en som bestämt sig för att inte bara överleva, utan leva också.

Så väntar man på mediciner. mat känns inte lockande, om än nödvändigt. för jag har fått såna hungerskänslor ihop med injektionerna. Ja injektionerna. De sätter sprutor i röven på mig med nevroleptika, i lugnande syfte. En del av mig önskar att det var något stsaarkare, de får gärna göra mig till zombie ett tag. En kemikalisk grönsak. Lyssnar på musik hela tiden. Det för tankarna på annat. Eller på precis situationen jag är i. Det känns betryggande att veta att man inte är ensam. Blir trött så fort, och SÅ arg för ingenting. Jag skällde ut vårdpersonalen igår för att middagen inte var näringsrik nog. (vem serverar potatisbullar, med inget annat än lingonsylt till)? Jag ska försöka hitta min hunger, men just nu, nä. Den finns inte. Ska tvätta ansiktet och lägga på ett nytt lager maskering tror jag. Fortfarande inte börjat bygga smyckena som jag tog med mig matreal till.. Det finns ingen ork. Ingen ork någonstans. Folk säger att jag börjar bli för mager, men jag ser det inte. Det är möjligt att "det där" har brytit ut igen. Nattpersonalen, och min favorit här, pratade med mig igår och sa, utan att ens veta vad jag vill, att han skulle ta upp på rapporten att jag borde få komma på behandlingshem. Det är ju det jag vill... Så jag hoppas innerligt att det blir så! Vill så gärna leva, men inte såhär. För det här är inget liv. Inte nånstans. Det här är skärvorna av något som en gång var ett liv. Jag kan inte beskylla någon annan, det var jag själv som tappade mig själv på golvet. Ingen annan. Det var det för nu. LEV FÖR GUDS SKULL LEV!

Man ska inte skala potatis i tätbefolkade områden.

(soundtrack: För fallna änglar - Loke) Avtändning. Min kropp brinner av vrede, ångest, humörsvängningar, ÅNGEST! Fick idag tala till mig ett benzo schema. Allting fattas, och jag vill inte mer. Två dagar i rad försökte jag kväva mig i en snara av satin.... de kom på mig båda gångerna och klippte mig lös. Men jag vill inte längre. Det enda jag kan säga är att det är självförvållat. Men även att jag sökte själv. Trodde jag skulle kunna förklara något här. Men nej. Mattias finns här för mig iaf. Mot all förmodan står han kvar, men vart står vi?? Jag hatar droger, hatar, av hela mitt hjärta. De fick mig förvisso att överleva. Men de kommer bli min död om jag inte sätter stopp här. När man kommer på sig själv med att blanda ut pannan med möjlig död. Då bryr man sig inte längre. Är på avd.361 Ångesten river, och jag vill verkligen ("inte") ha en panna. Jag vet inte om jag överlever kampen för ett liv. MEN jag ska FANIMIG försöka! jag ska ge mitt allt nu. Jag måste klara att leva. Hålla mig till de som älskar mig. De jag älskar. Ska sätta mig och bygga smycken snart tror jag. Det finns inte mycket annat att göra. Frågan är om jag ens orkar det. Jag vill ut nu, på denna avd. finns ingen framtid. Bara ett förflutet. Jag vill lämna detta liv bakom mig, och kommer så göra. Men på vilket sätt?? Jag har svårt att leva. Levnadshandikappad. Allt jag vill är att vara "normal-störd". Jag kommer ta distans från många jag anser vara vänner nu. Ta det inte som något annat än det att jag är för svag för att vara i närheten av både brukare och missbrukare. Funderar på att flytta. Men jag älskar ju göteborg. HJÄLP MIG! HJÄLP MIG! HJÄLP MIG! För jag klarar det inte längre. "Protect me from what I want" - Inget citat kan vara mer korrekt. Jag funderar på att ta livet av mig hela tiden, jag vet till och med hur jag ska gå till väga här på avdelningen. Men det måste finnas en annan lösning. En lösning utan lösningen. Att sitta med människor som inte ens förstår att saker och ting inte är okej, bara för att man är oförmögen att att röra sig eller säga nåt. Men jag beskyller mig själv. Det var vad som förväntades, och så blev det... jag kunde bara inte förmedla att jag inte fann det intressant. Hen vet nog inte ens om att jag inte var med på noterna. Varför blir det alltid såhär? Av ren idioti såklart. För att jag inte orkar bry mig när jag inte ens orkar leva. är det underligt då?? Men beskyll ingen utom mig. Jag är trött på att leva rock ´n roll. I år är det 10 års jubileum. 10 år som knarkare, och jag blir 25. Det är för mycket. Allt är för mycket. Ge mig någon slags styrka, jag har ett hopp, men ingen styrka. Det är väll hoppet som hindrar mig från döden. Ett hopp om att allt ska bli som man föreställde sig. Har mer att säga, men inga ord att förmedla det på. överlev inte barqaa (liksom jag) utan LEV! Det är det enda råd jag kan ge. <3

Vad jag vet...

hi mamma! Hej gumman! Du är tidigt vaken vill du berätta vad som hände egentligen...? om du orkar... sen ni hitta mig? Menar du när du åkte in! Mattias sms ade och ringde, och jag åkte till dig. Då kom jag samtidigt med ambulansen sen? Jag åkte med ambulansen. Du gick själv ut till den. Det var då jag skällde på dig. I lägenheten Det satt en ambulansman där bak. Sen åkte vi till akuten. Där kom du in direkt ok... sen? Det kom en läkare och såg vilka mediciner som du hade tagit. De hade tagit med förpackningarna som låg i sängen ...? Det var för sent för magpumpning sa han. så du fick något motgift. Sen somnade du och sån där hjärtapparat var påkopplad så de såg hur du andades och hur hjärtat slog För sent för magpumpning? motgift? vad för motgift? Ja han sa så. Det var sprutan som de satte i armen. Det var något för att neutralisera medicinerna förstod jag det som den jag skrek av? Ja vad faan var det? kändes som syra citron och salt! Ingen aning. Det såg ut som vanlig spruta. ok... sen då? Sen somnade du ganska snart. Du fick somna då När du sovit en stund så gick jag. Det var inget mer som jag kunde göra vart hamnade jag IVA eller MAVA? Vet inte. Det var den vanliga akuten vid ambulansinfarten jag vaknade på msva.... Ett rum med apparater, men utanför satt alla som väntar på akuten o gud.. VAd betyder det? mava* Dom läste i dina journaler när jag sa att du blivit utskriven från 363 samma dag. ok, vad sa dom då? eller skakade de ens på huvudet? Det stog att de försökt nå dig på 363 men inte kunnat få kontakt med dig. Du ville inte ta emot vård ungefär asså... de hittade mig i full färd med att försöka ta livet av mig... och de sparkar ut mig! det borde göras en lexmaria anmälan på dem! Det är därför jagsäger att du måste försöka prata med dem så att du kan få hjälp. Om du vill anmäla dem så gör det! jag gör det denna gng, men det ursäktar inte förra gng du hade, om inte jimie ringt mig, kunnat förlora en dotter den kvällen, tack vare dem OCH mig! inte skylla ifrån sig för mye ...förlåt... Att skriva ut någon som är så dålig verkar inte vettigt. Jag vet att jag kunnat förlora dig, och jag mår skit jag också ännu! jag förstår det... Du får inte göra så här. Allting går över, men inte om man är död! "att ta livet av sig är en parmanent lösning på ett tillfälligt problem"? Den var bra! fick den från Linn Det låter som en rubrik till en artikeö artikel vet inte vad hon fått det från... Jag tror du måste träna ditt tålamod, vänta ut det när du mår dåligt. Det får inte hända sånt här! Är du bättre nu? inte mycket, men lite! du, jag ska försöka käka nåt, och framför allt, KISSA! OK, jag ska gå till jobbet vi hörs! men vi lär väll höras igen, då du trotts allt är min mamma Det är klart vi gör. Var rädd om dig. puss o kram puss Jag älskar dig faktistk detsamma<3 <3

363.... även kallad avd DÖD

varför? för det blir det när man slår in det på mobilen, några anledningar till.... det kan hända att man på nåt vänster blir mindre suicidal, men man blir fan bara sjukare! Jag har utvecklat (angående mina händer) att dom måste vara extremt rena...sjukt OCD:igt... men jag misstänker att min OCD fick hitta e annan form när de sa att jag inte fick (just det, inte FICK skada mig mer). det och att allt som ska ätas med måste sköljas av i flera minuter.... Jag har utvecklat min konstiga ätstörning igen... vill säga: ibland svälter jag, ibland frossar jag, ibland spyr jag. Det är "det glammigaste jag hört" med tanke på mina lösnsglar.... "chove them false nails down your througt bitch" så fick vi äntligen skrattat lite igen, vilket kommer slå mig på käften, det vet jag. Sitter och väntar på besöket, som aldrig kommer komma, för värsttragik e horor! (inget illa ment mot horor men uttrycket låter så). Man blir extremt påverkad av de andra här.... och det går tree ECT "kroniker" och bara stirrar.... En av dem är min rums"kompis". HATAR HATAR HATAR att dela rum! sen e vi, mig inriktad 4 yngre tjejer, vi håller ihop... kännt en sen innan.... vi håller ihop. Men ångesten och dödslängtan förtär en... inifrån och ut, ut till det skal man försöker uppehålla genom att vara fräsch och hurm... välklädd? om man nu någonsin kan kalla mig det... man gör sitt bästa, och jag gömmer mina sorgsna ögon bakom cirkellinser, jag tatt med av just den anledningen, jag har inga synfel, det e det att ni ser mig rätt! jag gillar inte det, jag vill kunna förklä mig.... vad jag gör här? IGEN? den historien tar vi en annan gång... men en ambulans personal sköt i mig något jävligt smärtsamt, innan jag äntligen FICK LOV att sluta mina ögon... men jag vaknade denna gången med... för vidare info fråga, så kansk4 jag tar mod till mig och frågar själv... <333 LEV O DU O JAG O LEV!

Vet inte hur mycket mer jag orkar, samtidigt vet jag att jag måste kämpa, om så inte för min, så för mina vänners skull.... så kommer det förr eller senare bli för min skull ändå. Det är det ju indirekt oavsett vad iofs. Igår ville jag verkligen dö... Tydligen dunkade jag huvudet så hårt i både golvet och väggen att jag skulle ha kunnat få permanenta hjärnskador... så på sätt och vis förstår jag varför fyra pers låg på mig och höll ner mig för att sedan bära iväg mig till bältes rummet... När man väl legat där i den sängen ett tag är det något som ger upp inom en, nåt som dör. hoppet om att lyckas tror jag.... och man lugnar faktiskt ner sig. Med detta vill jag INTE ha sagt att det är en skön upplevelse... Men jag kan förstå tanken bakom den... Vill fly från mig själv.. Det är väll bara det.

Slängde ut Mattias idag (igår?)... Kommer inte acceptera att leva i en lögn mer. Han behandlade inte mig bra, inte med värdighet och visade mig absolut noll respekt. Jag VET att jag kommer bli boven i dramat efter det här.. Sanningen är; Att han den här månaden betalade hyra för andra gången sen han flyttade in i januari. Så fort jag gjorde någonting "fel" så slutade det med en överdos av hans tabletter eller ett självmordshot. Jag jämt blev uthängd på internet när jag sagt eller gjort nåt som inte behagades. Han försökte manipulera mig med sin ångest, till sist även med att låta bli att ta sina mediciner. Dessutom, seriöst, sätta käppar i hjulen för mig för att kunna umgås med mina vänner. för att nämna några saker jag kommer på för stunden så där... Likförbannat älskar jag honom... Men det FUNGERAR INTE! Jag kan inte vara med någon som trycker mig i botten, så enkelt är det! Jag är inte någons lilla nickedocka och kommer faan aldrig bli!! Men det känns rätt patetiskt att känna sig tvungen att göra uppror mot sin kille... ganska mycket patetiskt. MEN! Han/Du: har hotat mer än en av mina vänner, vissa bakom ryggen andra rakt i ansiktet... vissa minns du andra har du förträngt... och jag känner nog att det är lite som "grabbarna grus" sa till mig... Många väljer yngre tjejer för att det ska vara lättare att styra dom. Jag undrar stilla om det var det du hade planerat... Eller är du bara sjuk? Sjukare än du är medveten om själv som det verkar... och vad fan var dina ord när vi slängde ut dig? Till kommentaren: _ Alina vill att du avlägsnar dig nu. Så gå härifrån. Så ser du på mig och säger: - Men hon blir så lätt förvirrad och vet inte vad hon säger gör eller vill... VAD FAAN! Där försvann den ångest jag hade över det där... (i.a.f. just då). Vad hittar jag sen? Jo tömda pillerkartor och en så-gott-som tom buronil burk... Lyllo dig, du slapp fyllecellen... Fast jag misstänker ändå att det slår garderoben du valt att lägga dig i. Jag undrar stilla om du tänkte att jag skulle hitta dig död där sen? Känns väldigt fint av dig.... DU HAR EN DOTTER FFS! TÄNK PÅ HENNE!! TÄNK PÅ N.Å.G.O.N. ANNAN ÄN DIG SJÄLV! Vet du, några av dina gamla nära vänner varnade mig för dig redan första gången dom träffade oss tillsammans. Jag dumförklarar mig själv som inte lyssnade mer uppmärksamt...

trött....

på så många olika plan, är jag bara trött.... vad har jag egentligen, förutom det viktigaste. Kärleken? som i vissa fall inte ens tillåts...? Inte accepteras. Trött, trött på folks åsikter, trött på folks förutfattade meningar, trött på allt känns det som. trött på livet? Ja o ja... Trött på att man ska visa hänsyn till sjuksköterskans rast för att få nåt lugnande medans man går sönder, sönder, sönder i linningen! trött på att visa DEM respekt, när den inte visas tillbaka... Visa respekt till alla, tills dom visatr om de förtjänar den eller inte är mitt motto, men innanför dessa väggar funkar inte det... här Måste man visa respekt.... annars är du ingenting. en flugskit. Här måste du vara snäll, och lagom sjuk för att få hjälp.... får inte vara för sjuk, inte heller bära masken för bra. Jag? Jag tog ut mina linser igår... och började visa MINA ögon... min spegel till själen. de ska få se hur jag mår.... LEV ALINA LEV!

som en svart fläck på ert nybonade kakelgolv...

....typ så känner jag mig, ivägen, störande... Retande. och det jävla hålet i magen! jag har inte mycket för mig här... saknar min BDB, nåt oerhört! Varför de har blockat den sidan har jag FAN ingen aning om... Vill kunna hålla kontakten med folket jag har där också. Äsch, kommer snart hem... så vad gör det för skillnad? Helena, min gammla granne från REBO skulle titta förbi idag, kanske med en mobil, det vore ju dunder! Inte lika instängd isf... Blir gammla comviq nr då... önskar nästan jag kunde visa min emo arm... bara massa plåster med hello kitty.... det gräsliga ser nästan gulligt ut :/ kanske ska dekorera mig med plåster utan anledning i fortsättningen? HAHA! silken tönt jag e! FAst, en gång i tiden skulle jag vara liksa tuff som Tank Girl (som jag drömde om inatt O.o) och hade ett plåster under ögat hela tiden! fortsättning följer...kanske... för nu får jag samtal...

avd. 361

mina fingrar dunkar intensivt, tur jag hade vett nog att hälla kallvatten på direkt efteråt iaf... Vad jag gjort? Svaret är enkeltt men ack så svårt att berätta..... Jag hällde skållhett vatten över mina tre mellersta fingrar av ren OCD... och ångest, ofc. talade dock om det för ssk. dåligt val tror jag... kommer verkligen åka hem på måndag, med huvudet före antar jag. det och fem nya cigarett brännsår i armen... mEN DET E OK... FÖR JAG ser MKT PIGGARE UT NU ÄN NÄR VI TRÄFFADES 1A GÅNGEN! jag menar, vad fan! förra gången var jag inlåst på psykos och alla nekade mig hjälp?? har förövrigt dreadat som en galning, tatt oss igenom tre av sex paket nu TROR jag... Så man är inte sysslolös till kvällen... så imorgon blir det väll att smälta det sista *hoppas jag såååå innerligt* tror jag ska ta mig iväg och göra det nu snart, förbereda dom alltså, lycka till med att jag får en plattång nu o.O nu ska jag iaf göra KORTA s-e. till bakhuvudety.... och några till raka till framsidan på huvudet tänkte jag... Addicted to hair, who? me??? Naaaah! har kännt mig, rätt tvingad, att välja mellan en, vad som kunnde bli, bra vänskap, eller min kärlek, förälskelse, mitt allt idag.... och valet var lätt, men samtidigt så svårt.... men det gjorde ONT i mig att se hur han gått ner sig så oerhört! på två ynka dagar.... känner för attt citera (e det hipp hipp?) och skriva: det är bögarnas fel! Men väljer att låta bli och istället inse att det är jag... MEN jag har aldrig påstått mig vara perfekt... vi brukar skämta om att han är kvävande och jag är krävande... Undrar om det inte ligger lite sanning i det ändå, för jag är fan inte det lättaste.... och han har sina tendenser som ibland gör honom rätt kvävande... Men jag älskar fan pälskling ändå! Roliga är att en tjej jag känt i runt 11 år, och fortfarande umgås med, blev inlagd här nu också... Igår för att vara mer exakt... och dom e piss oroliga att vi drar ner varann... Inte en changs, möjligen att vi accepterar den andres ideoti lite för mycket... Blev så glad när jag såg henne komma, sen såg jag nhennes ögon.. fy fan. Hon hade varit på besök i dödsriket och sen kommit tillbaks, det såg man mycket väl... (det kanske inte stämmer, men jag tror nog det gör det). Jag var fan så kreativ under de 5 dygnen jag hade vak på mig, så jag har världens blåmärke på knäna, och låren, armbågarna fortfarande ömma.... rekomenderar ingen att rulla ur sängen medvetet för att skada sig själv, specciellt inte med vak, dom har en tendens att bli sura... så "AKTA DIG FÖR LUMOR" (kommer härdanefter kalla bältessängar för Lumor)! för ja... jag blev bältad för några dar sen, för fgörsta gngen ever! och den jävla sprutan gjorde mig till zombie... i flera dagar! Jag vill så gärna härifrån, jag vill så gärna stanna... för inuti denna fasad står en naken Aurora och skriker att HJÄLP MIG med blodiga händer som försöker hålla ihop sina inälvor som försöker ta sig ut genom ett stort ångestgap genom magen.. Spindlar springer fritt in under hennes hud... hon äcklas och vill bara bli av med dom, men då tappar ju bara sina inälvor! Ääääh, mina JÄÄÄÄVLA metaforer. Inom mig står en annan mig, lilla mig, kalla henne aurora, kalla henne Mona... och skriker och ber om hjälp.... kanske båda två? Mona sitter mest och dsrar silvret över armarna och skrattar hysteriskt åt allt blod och auroras desperathet... "Varför i självaste helvete vill du leva för när du är sån där?". Aurora önskar att hon hade ett bättre svar än HJÄLP, HJÄLP MIG, SNÄLLA SNÄLLA HJÄLP... Dari sitter min ambivalens, en som ger upp och en som kämpar, med demoner och allt... ( nej jag har inte multibel personlighets störning... försöker bara förklara hur mina jag fungerar, med mina jag menar jag mig, och min jävla ambivalens...) vill jag leva vill jag dö? när /om kan jag bli (tack mr tourette) bli "normal störd" E verkligen det jag vill.... Lagom för att passa in i samhället, men ändå ha kvar lite av sin personlighet... dn udda personligheten... "Normal störd" smaka på det uttrycket... visst låter det underbart! ha kvar alla de egenheter man trivs med, men sålla bort dem man inte trivs med... <3 JOBBA BORT... förlåt, glömde mig lite där... Så trött på psyk, mava, ambulansen, räkningarna... (som tur e jag inte ser tacka fan för min godeman Jan alltså!) Jag ska pröva en nattperm imorgon, sa dom... klarade ju fan bara några timmar idag... GNYYYYyyy! men jag ska fan göra mitt bästa! saknar ligga sked med Mattias juh.... hans andedräckt i min nacke... hur han alltid väntar på att jag somnat innan han tillåter sig själv att somna... Undrar om jag / han är medveten om exakt hur jävla bra han är, visst som alla är han en riktig nöt ibland... Men när det är bra så är det SÅ JÄÄÄVLA BRA! Det är först när det börjar brusa upp som man märker att han inte är 100% nallebjörn... tur det kanske, men jag vill ha min nallebjörn... Men bor man ihop, får man nog vänja sig vid konflikter... och i ärlighetens namn, är det okej... kanske för att mitt psyke har blivit cp... men mest för att mitt hjärta och min magkänsla säger mig att det här är han, koppla bort hjärnspökena nu och och acceptera att han vill ha dig, och att vi kan tala oss igenom det här... "Vi kommer nog till himmelen - Bara vi står ut!" ja du... annars har min trogne kamrat... Bengt börjat hungerstrejka, o sååg till att lödningen till sondmatningen slutade fungera... jag hoppas bara vi kan få liv i den lilla stackarn igen... Koma är det sista man man önskar Bengt (min dator) det var nog allt, och som vanligt: LEV: ÖVERLEV INTE BARA! överLEV överLEV överLEV överLEV

text stulen av fröken Sdina...

Allt inuti vill explodera,
taggtråden som dras åt
så pass att du inte vet vart
du skall ta vägen till slut..
Att inte veta, att både viljan
och oviljan går emot varann

MEN
vi lever i en tid då allt skall
medicineras bort, då människor
skall drogas ner tills inte ens
personligheten är något vi får
ha ifred utan att den är ett symptom
på en ny så kallad "sjukdom"

nåt sånt...

anfall...

ett plock av hur det kan se ut under ett tourette anfall.... hade det fått plats hade det varit mer bilder......

men mot natten?

Jag kan hålla inne paniken hela dagarna, inga problem! (för det mesta)
men varje jävla kväll, blir det kaos...
Som om psyket ska straffa sig själv för att jag mått för bra under dagen eller nåt?
Jag VET att jag inte är ensam om detta och det stör mig att folk måste leva så!
förr läste jag gämt på kvällarna, nuu e det omöjligt.... dagarna så gott som också. Bara ner med mina pilleroch fortsätt trampa på i geggan!
LASANGE!
ni måste känna mig oerhört väl för att förstå den annekdoten, och en dag kanske jag lägger upp min lasange teori....
men av fem plattor så e jag på 4e... geggigt.
varje kväll.... 3e på dan..... mindre onödig sås....
DOCK VILL JAG UPP PÅ TOPPEN!

Nä tacka fan för insomning säger jag bara...
det och lugnande...
vet inte hur jag skulle klara kvällarna annars... :(
ser fram emot den 24e då jag ska till (rättelse) PMG!!!!!
inte tillbaka till borderlineenheten alltså... bara mina fingrar som spela ett spratt på tangentbordet!
nu märker jag att det inte finns nån logik i det här inlägget längre så...
som vanligt

LEV ÖVERLEV INTE BARA!

Jag vet inte vad jag känner. Mattias tror det är ett stort rop på hjälp, han kan ha rätt.....
Kanske misstolkar jag det bara till att jag faktiskt inte orkar mer. Fast ibland så.
Som jag skrev i min scrapbook.... börjar ju se neonljus i mörkret...
Får i mig iaf lite näring, och tar mina mediciner som jag ska....
Men hoppet?
det kommer och går.... mest går...
Men enstaka gånger så....
Och hellre lite skrot i ansiktet än uppfläkta armar, eller?
får folk tycka vad fan dom vill.....
alla undrar jämt hur jag skulle se ut efter ett slagsmål- misshandlad till max antagligen.
Sluta-rökandet har gått bra om man bortser från helgens HELA 3 cigg, typ...
Jag och Mattias har hittat våra ringar.... Neonljus!
bara att sätta upp ett nytt datum
Mobilen är stulen- mörker....
men matreella saker ska man eg skita i..... bryr mig mest om bilderna jag hade på Mattias i den...
Och alla andra <3
det mesta ligger på BDB (DV) iaf... så WTF...
ska till PBV den 24e Neonljus...
Ska leka med vildhjärta idag- Neonljus.
Jo, jag har saker att leva för...

Jag känner mig bättre efter flera timmars sömn på soffan.... tyvärr vakna jag i lagom tid för att Mattias meds skulle börja verka och han skulle sova....
så nu sitter jag med alla tankar igen... :(
känns som om jag lever i en konstant AT... ingen logik i det..... WHAT SO EVER!
och DET STÖR MIG!!!
hur ska man orka, mer än att klistra på sig ett ansikte och hoppas att ingen ser igenom det....
GLAD JÄVLA PÅSK!
dessutom e min mobil borta.... så vill ni mig nåt nås jag antingligen på Mattias telefon :/

Sjukt sugen på att börja röka igen... men ska fan hålla mig till mina e cigg oavsett ångest nivå!
Börja tänka efter... "sätt igång och leva eller sätt igång och dö"...
det ligger nåt i det.... Ta sig i kragen kanske?
FÖR FAN PÅ TIDEN!!!!


...

varför känner jag såhär?
knappt aptit, påtvingad aptit.... för att inte gå ner mig, samtidigt med fortsatta planer på att svälta mig....?
planer på att röka mig till ett astma anfall, och framför allt......
medicin överdos...
det sista lockar mest... efter det jag gjort det första ett tag. kanske det i kombination med snitt snitt i ett badkar?
VAD FAN SITTER JAG OCH SKRIVER???
precis vad jag känner...
Förstår fortfarande inte, fast jag redan vet, hur mankan slänga ut nån från psyket efter ett självmordsförsök på avd.....
ALLT SOM EGENTLIGEN HÄNDE VAR ATT JAG FICK ETT BRYT!
försöka svälja porslin = omedelbar utskrivning.
ingen pardon, inget hur mår du EGENTLIGEN?(!!!)
(inte för att det är nåt man förväntar sig vid det här laget)
Bara... du är färdigbehandlad, packa dina saker...
Hej då.
fantastiskt...
och jag VET INTE o jag vill leva eller dö....
jo jag vet, men vet inte om jag kan göra så mot alla runt mig... men vissa dagar bryr jag mig inte alls...
känner jag måste göra något dramatiskt snart....
Ska jag dö nu?
är det min tid?

GAAAAAH!!

Kan eller SKA JAG INTE KUNNA GÅ KLÄDD SOM JAG VILL??? utan att behöva färdas i grupp??
Idag blev jag förföljd av ett slem och gjorde mig psykiskt redo att ta av mig klackarna.... För han var fanimig LÅNGT från diskret!!!
senare sitter man ute när nån jävla kille börjar taffsa på mina lår.... och jag kännde bara att, jag orkar inte! jag ska alltid gå i byxor!!
VARFÖR I HELVETE GJORDE JAG INTE SOM JAG BRUKAR!???
(slå till idioten)
Jo, för jag kände, som så många offer, mig delvis skyldig...
vad gav mig rätten att gå ut i DESSA kläder???! snyggt, men kanske inte riktigt sommar än....
och alla har inte respekt för en ring på ett finger, även om alla verkar ha respekt för killen om han står där personligen.... FATTA ATT JAG INTE ÄR INTRESSERAD!
Om det inte vore för att jag redan prövat det och inte ens det funka hade jag rakat mitt huvud och gått i bagy kläder....
bara för att slippa....
Fast det är såhär jag trivs!
F.L.A.G. FÖR FAN!!!!
nej nu ska jag puffa vidare på min,just nu, inte helt tillfredstälande e cigg...

vad hände med "Lyckliga i alla sina dagar"

älskar dig Mattias, men du måste förstå, du kan inte försöka styra genom att hota med självmord...
kan inte isolera mig från världen och försöka ha mig för dig själv, kan inte försöka styra vilka vänner jag har...
klaga på mig... JAG DUGER JU INTE!
det får räcka nu, seriöst.... jag tänker inte dansa efter din pipa längre...
jag tänker gå tillbaka till att bli mitt vanliga självständiga jag. vi får se om du orkar och vill... men just nu behöver jag tid.

så går en dag ur ens liv och kommer aldrig åter.
Så heter en bok som gardell skrev och jag tycker titeln är så talande, eller kanske är den bara tilltalande. För jag vill för det mesta innte leva om dagarna jag varit med om... inte alls faktiskt.
Visst finns det dom där dagarna man önskade aldrig tog slut, dom man nog skulle vilja sätta på repet, men dom flesta, vill iaf JAG, snabbspola framåt...
För morgondagen, det är där drömmarna bor... nu snackar jag inte om dom man inte minns när man vaknat utan dom RIKTIGA drömmarna. Dom som iofs skapas idag, eller kanske tom i gårdagens minnen. Men det är i morgondagen dom förverkligas. Det är där dom får liv! Det är i morgondagen det kan bli ett nu där man faktiskt uppnått nåt, och vem vill inte det?
Jag har bestämt mig för en dröm jag ska uppnå....
Jag ska sticka hål på illusionen av att jag är en svag individ (vilket nog bara jag tycker?) och nån dag ska jag kunna se mig själv i spegeln, och friskförklara mig.... Skit samma vad läkarna säger i det läget, det kan komma både tidigare eller senare... Men jag ska stå där rak i ryggen och intala mig att jag är stolt vacker och frisk, både mentalt och fysiskt....
För visst fan är det en dröm så god som nån annan....
Och morgondagen ÄR drömmarnas rike!

http://cdn03.dayviews.com/97/_u2/_u3/_u6/_u9/_u8/_u1/u2369810/91972_1329046577La mig med ångest, vakna med ångest.... Men tror ändå att jag är på rätt väg....
Eller har jag fel?
det är jobbigt att vara hemifrån, ifrån Mattias...
Men samtidigt är detta nåt jag känner att jag måste göra.
Jag måste få bukt med problemen. Måste få se över min medicinering, för detta går fan inte längre.
Min öppenvård är ett skämt, ett dåligt sådant till råga på allt... visst man kan säkert få folk att skratta om man använder tillräckligt mycket satir när man förtäljer historien... Men seriöst?
Det känns som om jag förstorat PMG till nånting det inte är... det ouppnåliga målet här i livet, typ, Betlehemsstjärnan.... och riktigt så fantastiska är dom inte... Men visst fan är dom bättre än JTM...
Liten och förstörd känner jag mig, och jag AVSKYR den känslan.
JAg skulle ju stå stor och stark vid det här laget!!!
FFS! Vad händer?
Börjar ångra flytten från kombo liiiiite.... men inte på ett allvarligt menat sätt.... mest bara ibland, när allt känns kaos och jag saknar Helen.
Måste ringa henne, träffa henne.
Min mys tant...
Besökstiderna här är helt cp...
17-19 en varsla en dag i förväg... hurmmmmm... VA FAN??
Aja... man ska väll vara glad att man får ta emot besök ALLS?
nu tog orken slut också...
hoppas paniken håller sig borta en stund till bara...
all kärlek till er som förtjänar den :*
<3

WERE ALL MAD HERE!

Avdelning 361...
Delar rum med en kvinna som är alkholist och piller trillare... hon trappar ut sin benzo.... hur lyckas dom verkligen plasera ihop mig med just henne på även denna avdelningen?
Men det stör mig inte. Hon är trevlig, och hon luktar och beter sig lite som Ange.
Tankarna snurrar dock på mig hela tiden, vad ska jag göra? Jag försöker verkligen bygga upp mig men det känns som om jag bryts ner samtidigt... Nej det är ingens fel.
Men samtidigt belamras jag med sådana extrema skuldkänslor, dom prackas på mig..-. från mig själv och andra... ska man ha skuldkänslor för att man försöker göra< nåt annat än att sitta kvar i klägget?
Fan jag vet inte... jag börjar tvivla på mig själv och min principfasthet, och DET skrämmer mig.
Vad jag skriver om just nu, det vet jag inte ens själv...
Mewn något är det som rör sig där inne, nåt som vill ut. Tillsammans med det jävla ångestnystanet som bara trasslar till sig värre och värre... Men jag försöker trotts allt reda ut det..
Ibland vill jag bara falla in i gammla mönster. Men jag tvingar mig själv att låta bli, tvingar mig själv att minnas helvetet jag hade. Det är inte värt det... Fast man vill bra gärna lura sig själv, ibland...
Nä. Surt sa räven om rönnbären och sen var den sagan slut...
Sött kommer jag tillslut få sagt om mitt liv för det har jag gett mig fan på!
Mitt liv kommer bli bra, bättre, bäst... för jag säger det! så hör sen!
Nu ska jag bara försöka reda ut det här jävla nystanet, lite granna här, sen åka hem och ta tag i resten...
Sen kanske det lyckliga livet jag har väntat på?
Längtat efter...
o.s.v.
o.s.v.
o.s.v.
Adjö gott folk.. och tack för visat tålamod!

Sagostund... en "BESPOTTAD" del ur "mitt liv"

Aurora gick till parken för att träffa sin flickvän Anna...(Ange)
Dom hade en jättefin stund och träffade jätte många fina människor, som tyvärr var tvungna att gå.
Men Aurora träffade några av sina vänner från förr som satt i en folk krets från förr där satt hon och ange och myste medans en kille som hette Daniel spelade gitarr och allt var frid och fröjd. de blev bjudna på öl... det sjöngs och Aurora kände sig för första gången på länge lycklig!
hon träffade en kille som hette Daniel... som var vän med ange, han skulle senare bli Auroras bästa vän.. och granne.
Det fanns en till som hette Daniel.. han med gitarren... han var snäll och rolig, om än något irriterande med sin jävla iphone han just köpt.... detta var ju precis när dom kommit så det var ju tydligen nåt man skulle vara imponerad av men han lyckades inte riktigt fånga Auroras intresse.. Nä hon satt hellre med sin Ange och pussades och hade det bra i solen så var det inte mycket mer med det...
Daniel hade ändå inte varit den pratigaste av dom alla, men han bjöd in hela gruppen som satt där i sommarsolen att komma hem till honom och dricka jäger... De flesta tyckte antingen att de skulle jobba dagen därpå att det var för långt bort eller att de var färdig förfriskade, så vänder sig Daniel sig direkt till Aurora och undrar om inte hon ska med då, hon som knappt druckit nåt? Eller ska du också till jobbet imorgon?
-Nej nej för fan jag e på... så länge Ange kan följa med så :)
-självklart!
Så begav vi oss då iväg till hans lägenhet... en bit utanför angered.... på alla små kryddgator... vill inte ens nämna orten längre... inte just nu
Ange blev fullare och fullare på dom två ölen hon hade med sig och jag är ledsen att vi behöver minnas henne så men antagligen hade hon väll fått i sig nåt mer som gjorde henne totalt väck...
väl framme i angered ville inte han att hon skulle följa med längre, och jag FÖRSTOG HONOM!! fy faan...
så hon fick åka hem igen... jag hade sms kontakt med henne i början, men ni inser snart varför det inte fortsatte...
väl uppe i hans lägenhet för det var verkligen uppe.. Enligt honom var det GBGs högst plaserade höghus... Aurora (och jag) misstror honom än idag).
Väl uppe iaf och väl inne var det trångt men välbonat... han spelade peps persson jag gick på toa och när jag kom ut igen attackerade han mig, sa jag mig? Jag menar såklart Aurora!! Aurora minns så tydligt att hon upprepade: snälla inte en gång till... jag klarar inte ett övergrepp till.... snälla våldta mig inte... Och hans svar? Här är det ingen som ska våldta någon... och så blev hon nerbrottad på sängen... och troserna avslitna, det var sommar så det räckte..... vid nåt tillfälle så viskade han att kom igen nu jag vet att du tycker om det....
Aurora minns även orden svälj den då kom igen svälj den svälj den... och hon minns att ligga helt stilla och vara liv rädd och hon minns en repa som gick över halva plasten i hans stereo.... för det var allt hon kunde koncentrera sig på i hon vet inte hur länge.... 2 minuter? 100 år?
hon minns bandarn i ena handen skorna i andra öppna dörren o börja springa med orden från sängen: vadå ska du gå nu haahahaa...
hon minns hur alla glodde på henne... hon minns cevil snuten hon minns gyn, hon minns klamydia domen... JÄVLA SVIN! Hon minns förhör på förhör...
Hon minns "du har goda chanser"
Hon minns att gå hem och hitta ett brev där texten fräter hennes ögon: Åtalan läggs ner....
Hon minns att hon en gång mindes mer...
Men hon minns inte vad hon tycker om den saken...

FAN I HELVETES JÄVLA SKIT KUKENS FLENS VÄRLD!

sitter och skriver med Sdina... hon blev drogad på Rock Baren igår..
Jag blir så JÄVLA TRÖTT!! Blir även extremt bitter över att hennes vänner beslöt att det var bättre att sätta henne på 3en buss hem och be BUSSCHAUFFÖREN hålla koll på henne på vägen hem, från GBG till Möllycke... Hon höll tydligen på att svimma / somna flertalet gånger... ändå gick hon hem...
sitter nu och försöker övertala henne att ta sig till ett sjukhus.
hon har ingen aning om vad hon fick i sig... 3 öl och helt väck även idag... Spyr och är helt orkeslös.
Vad kan man begära egentligen? Att man ska börja festa hemma med folk man kännt hela livet? sen dagis? om det räcker... Iklädd blåjeans och ylletröja. ha ett barnvänligt spill-lock på ölen? så ingen kommer åt att lägga i nåt? Tanken lockar mig...
Alla blir serverade i nappflaska från och med nu... är du riktigt snäll får du ett övnings glas!
Kan man slippa vara tvungen att höra historier som bekräftaer morsans varningar man fick när man var yngre...
Hon hade iaf folk med sig... hon kunde iaf få iväg ett sms från toan, tjejen såg det... vakterna reagerade... hon kom därifrån... hon slapp vakna brevid främmande människa med nöjt flin eller i en trappuppgång eller inte alls i en snödriva...
MEN VAD FAN ÄR DET FÖR MYCKET BEGÄRT ATT BARA FÅ GÅ UT OCH FÅ DRICKA EN ÖL I LUGNAN RO?
Jag blir trött och arg... Driftig och orkeslös på samma gång...
Jag skulle kunna krossa skallar eller börja jobba medc kris drabbade kvinnor eller bara bädda ner mig i sängen och ge upp....
Mden det börjar med att jag skriver det här...
Och FAN, FAN TA DIG VERKLIGHETEN!!!
Ibland vill man bara vara liten igen... och slippa sån här skit, men det vore fan att blunda! JAG VÄGRAR ATT BLUNDA!
Jag ska bli en mer seende människa igen...

Fan ta den fege jäveln som tror sig vara stor i världen när han lägger något i någons öl...
låt mig få reda på vem du är...
Jag skulle skratta den dagen någon gör detsamma mot han!
FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN FAN VILKEN AVSKY JAG KÄNNER!

En bild säger mer än tusen ord!

Nä men jag mår bra...
Vi mår bra....
Mattias mår bra..
vi är lyckliga nu.....
Flytten går bra (och tär inte alls på våra psyken, att alla löften om hjälp bara var tomma ord gjorde ju inte saken bättre).
men vi mår bra! Allt är vackert för vi har ju varandra och det räcker (ju ett litet tag men hur långt då)!!
Allt e fint, Panik attacker har jag inte sett på evigheter.... inte sen jag skrev ut mig ett klokt beslut tror jag (delat det där, för visst var det... men ändå??).
Nej jag känner inga behov som drar, varför skulle ett vara så, klart jag har tagit min medicin (rusar iväg så diskret som möjligt och tar morgon dosen klockan 13.00 istället för 08.00, nästa ska tas 14.00, briljant!).
osv. osv. osv.

MEN VISST MÅR VI BRA!

ryck... ryck.. ryck...

andas gumman andas!!!

Arrrgh! ni har inte sett mitt nya hår!

Känner att jag måste säga, oroa er inte... Det blir ingen mode blogg!

kär...

vi flyttar ihop nu och ska ersätta dom vanliga husdjuren med en poppare med namn Moa!
Jag är jätte lycklig....