aurora

Vet inte hur mycket mer jag orkar, samtidigt vet jag att jag måste kämpa, om så inte för min, så för mina vänners skull.... så kommer det förr eller senare bli för min skull ändå. Det är det ju indirekt oavsett vad iofs. Igår ville jag verkligen dö... Tydligen dunkade jag huvudet så hårt i både golvet och väggen att jag skulle ha kunnat få permanenta hjärnskador... så på sätt och vis förstår jag varför fyra pers låg på mig och höll ner mig för att sedan bära iväg mig till bältes rummet... När man väl legat där i den sängen ett tag är det något som ger upp inom en, nåt som dör. hoppet om att lyckas tror jag.... och man lugnar faktiskt ner sig. Med detta vill jag INTE ha sagt att det är en skön upplevelse... Men jag kan förstå tanken bakom den... Vill fly från mig själv.. Det är väll bara det.