avd. 361

mina fingrar dunkar intensivt, tur jag hade vett nog att hälla kallvatten på direkt efteråt iaf... Vad jag gjort? Svaret är enkeltt men ack så svårt att berätta..... Jag hällde skållhett vatten över mina tre mellersta fingrar av ren OCD... och ångest, ofc. talade dock om det för ssk. dåligt val tror jag... kommer verkligen åka hem på måndag, med huvudet före antar jag. det och fem nya cigarett brännsår i armen... mEN DET E OK... FÖR JAG ser MKT PIGGARE UT NU ÄN NÄR VI TRÄFFADES 1A GÅNGEN! jag menar, vad fan! förra gången var jag inlåst på psykos och alla nekade mig hjälp?? har förövrigt dreadat som en galning, tatt oss igenom tre av sex paket nu TROR jag... Så man är inte sysslolös till kvällen... så imorgon blir det väll att smälta det sista *hoppas jag såååå innerligt* tror jag ska ta mig iväg och göra det nu snart, förbereda dom alltså, lycka till med att jag får en plattång nu o.O nu ska jag iaf göra KORTA s-e. till bakhuvudety.... och några till raka till framsidan på huvudet tänkte jag... Addicted to hair, who? me??? Naaaah! har kännt mig, rätt tvingad, att välja mellan en, vad som kunnde bli, bra vänskap, eller min kärlek, förälskelse, mitt allt idag.... och valet var lätt, men samtidigt så svårt.... men det gjorde ONT i mig att se hur han gått ner sig så oerhört! på två ynka dagar.... känner för attt citera (e det hipp hipp?) och skriva: det är bögarnas fel! Men väljer att låta bli och istället inse att det är jag... MEN jag har aldrig påstått mig vara perfekt... vi brukar skämta om att han är kvävande och jag är krävande... Undrar om det inte ligger lite sanning i det ändå, för jag är fan inte det lättaste.... och han har sina tendenser som ibland gör honom rätt kvävande... Men jag älskar fan pälskling ändå! Roliga är att en tjej jag känt i runt 11 år, och fortfarande umgås med, blev inlagd här nu också... Igår för att vara mer exakt... och dom e piss oroliga att vi drar ner varann... Inte en changs, möjligen att vi accepterar den andres ideoti lite för mycket... Blev så glad när jag såg henne komma, sen såg jag nhennes ögon.. fy fan. Hon hade varit på besök i dödsriket och sen kommit tillbaks, det såg man mycket väl... (det kanske inte stämmer, men jag tror nog det gör det). Jag var fan så kreativ under de 5 dygnen jag hade vak på mig, så jag har världens blåmärke på knäna, och låren, armbågarna fortfarande ömma.... rekomenderar ingen att rulla ur sängen medvetet för att skada sig själv, specciellt inte med vak, dom har en tendens att bli sura... så "AKTA DIG FÖR LUMOR" (kommer härdanefter kalla bältessängar för Lumor)! för ja... jag blev bältad för några dar sen, för fgörsta gngen ever! och den jävla sprutan gjorde mig till zombie... i flera dagar! Jag vill så gärna härifrån, jag vill så gärna stanna... för inuti denna fasad står en naken Aurora och skriker att HJÄLP MIG med blodiga händer som försöker hålla ihop sina inälvor som försöker ta sig ut genom ett stort ångestgap genom magen.. Spindlar springer fritt in under hennes hud... hon äcklas och vill bara bli av med dom, men då tappar ju bara sina inälvor! Ääääh, mina JÄÄÄÄVLA metaforer. Inom mig står en annan mig, lilla mig, kalla henne aurora, kalla henne Mona... och skriker och ber om hjälp.... kanske båda två? Mona sitter mest och dsrar silvret över armarna och skrattar hysteriskt åt allt blod och auroras desperathet... "Varför i självaste helvete vill du leva för när du är sån där?". Aurora önskar att hon hade ett bättre svar än HJÄLP, HJÄLP MIG, SNÄLLA SNÄLLA HJÄLP... Dari sitter min ambivalens, en som ger upp och en som kämpar, med demoner och allt... ( nej jag har inte multibel personlighets störning... försöker bara förklara hur mina jag fungerar, med mina jag menar jag mig, och min jävla ambivalens...) vill jag leva vill jag dö? när /om kan jag bli (tack mr tourette) bli "normal störd" E verkligen det jag vill.... Lagom för att passa in i samhället, men ändå ha kvar lite av sin personlighet... dn udda personligheten... "Normal störd" smaka på det uttrycket... visst låter det underbart! ha kvar alla de egenheter man trivs med, men sålla bort dem man inte trivs med... <3 JOBBA BORT... förlåt, glömde mig lite där... Så trött på psyk, mava, ambulansen, räkningarna... (som tur e jag inte ser tacka fan för min godeman Jan alltså!) Jag ska pröva en nattperm imorgon, sa dom... klarade ju fan bara några timmar idag... GNYYYYyyy! men jag ska fan göra mitt bästa! saknar ligga sked med Mattias juh.... hans andedräckt i min nacke... hur han alltid väntar på att jag somnat innan han tillåter sig själv att somna... Undrar om jag / han är medveten om exakt hur jävla bra han är, visst som alla är han en riktig nöt ibland... Men när det är bra så är det SÅ JÄÄÄVLA BRA! Det är först när det börjar brusa upp som man märker att han inte är 100% nallebjörn... tur det kanske, men jag vill ha min nallebjörn... Men bor man ihop, får man nog vänja sig vid konflikter... och i ärlighetens namn, är det okej... kanske för att mitt psyke har blivit cp... men mest för att mitt hjärta och min magkänsla säger mig att det här är han, koppla bort hjärnspökena nu och och acceptera att han vill ha dig, och att vi kan tala oss igenom det här... "Vi kommer nog till himmelen - Bara vi står ut!" ja du... annars har min trogne kamrat... Bengt börjat hungerstrejka, o sååg till att lödningen till sondmatningen slutade fungera... jag hoppas bara vi kan få liv i den lilla stackarn igen... Koma är det sista man man önskar Bengt (min dator) det var nog allt, och som vanligt: LEV: ÖVERLEV INTE BARA! överLEV överLEV överLEV överLEV