aurora

Avdelning 361...
Delar rum med en kvinna som är alkholist och piller trillare... hon trappar ut sin benzo.... hur lyckas dom verkligen plasera ihop mig med just henne på även denna avdelningen?
Men det stör mig inte. Hon är trevlig, och hon luktar och beter sig lite som Ange.
Tankarna snurrar dock på mig hela tiden, vad ska jag göra? Jag försöker verkligen bygga upp mig men det känns som om jag bryts ner samtidigt... Nej det är ingens fel.
Men samtidigt belamras jag med sådana extrema skuldkänslor, dom prackas på mig..-. från mig själv och andra... ska man ha skuldkänslor för att man försöker göra< nåt annat än att sitta kvar i klägget?
Fan jag vet inte... jag börjar tvivla på mig själv och min principfasthet, och DET skrämmer mig.
Vad jag skriver om just nu, det vet jag inte ens själv...
Mewn något är det som rör sig där inne, nåt som vill ut. Tillsammans med det jävla ångestnystanet som bara trasslar till sig värre och värre... Men jag försöker trotts allt reda ut det..
Ibland vill jag bara falla in i gammla mönster. Men jag tvingar mig själv att låta bli, tvingar mig själv att minnas helvetet jag hade. Det är inte värt det... Fast man vill bra gärna lura sig själv, ibland...
Nä. Surt sa räven om rönnbären och sen var den sagan slut...
Sött kommer jag tillslut få sagt om mitt liv för det har jag gett mig fan på!
Mitt liv kommer bli bra, bättre, bäst... för jag säger det! så hör sen!
Nu ska jag bara försöka reda ut det här jävla nystanet, lite granna här, sen åka hem och ta tag i resten...
Sen kanske det lyckliga livet jag har väntat på?
Längtat efter...
o.s.v.
o.s.v.
o.s.v.
Adjö gott folk.. och tack för visat tålamod!