Två steg fram och ett tillbaka??

Jag tänker och läser både eget och andras...
det jag inte kan förstå är varför jag har en sådann himla abstinens!??
jag vaknade och kände det, och sen dess har det inte släppt taget.
jag har ätit och ätit och druckit allt utom alkohol typ... bara för att döva behovet till något jag inte vet vad det är..
jag funderar på att raida mina medesiner på allt intressant, skölja ner det med koffein eller nåt... såntdär som man lärt sig med åten, stilnoct= cola, benzo= kaffe... allt för ett härligt litet rus varifrån man tappar vettet...
men jag har inte gjort så på skitlänge, med ett och annat undantag.

men nu sitter jag här, halv åtta på morgonen och är fan inte trött!!
för att citera livet e en schlager "Hur CP får man bli?".
det är fan min fråga till mig själv och hela jävla verkligheten, hur CP får man bli??? som antydandet i själva rubriken... två steg fram, ett tillbaka... så det rör sig ändå fram hast hckigt och jävligt, men man kanske bara ser mer på vägen...
jag tillhör inte riktigt den här världen, Nej jag är inte psykotisk och jag tror inte jag är en alien.
jag har bara valt att sätta mig vid sidlinjen och se på, att delta är för smärtsamt.
att delta innebär skärsår, brännmarken,överdoser och slipsar mm fastsatta lite här och var för konstiga självmordsförsök. då ser jag helldre på vid sidan av. det låter säkert konstigt. men det är MITT sätt att överleva.

Jag är inte i den här verkligheten, men när den blir för påträngande så snuddar jag vid den och om jag då ska undvika katastrofer så måste jag slänga mig bakåt med all kraft.

för jag överlever inte annars.