Att fylla 21 var överväldigande, jag trodde att jag återigen skulle sitta ensam med morsan och känna mig deppad... det var så i år också, men dan efter kom så många fina vänner, jag ville att fler skuller komma. men jag har en otroligt liten lägenhet så vi fick vara hos Eva, morsan, max 8 pers. jag valde att räkna bort mig själv, så vi blev nio... jag fick vackra brev, nudlar, chips med räksmak (?) en zebra och apa i plast. Moa hade skrivit en dikt som nästan fick mig att gråta. Den handlade om mig, och jag märkte det. Det känns lite konstigt för nån snubbe skrev tydligen en låt om mig som nåt band ville köpa, efter han träffat mig alkoliserad på en krog och snacka om ett kvinnohem jag bodde på. 18 år och hemlös, då är det inte rätt!
men nu dricker jag te med min ange, jag kar knåpat ock klistrat ihop en julklapp åt henne.. ett skrivblock, allla har inte datorer... jag har en, men jag har inget internet, egentligen.
Ange är iaf vacker där hon sitter och ser sorgsamt konsentrerad ut... en känsla av något kommer upp när jag kollar på henne, men jag vet inte riktigt vad, något posetivt men skrämmande... det påminner om kärlek, men är ändå något helt annat. jag lyssnar på musik... försöker komma fram till vad jag ska göra åt mitt liv. en gång i tiden var jag så aktiv, sen kom sjukdomen som en käftsmäll, och varje gång jag ställt mig upp igen helt och hållet, får jag en ny. det ska inte fortsätta så. det ska bli bra. jag försöker lova mig det. Jag undrar bara om jag lever, om jag verkligen lever. eller om jag bara överlever, förr sa många att jag var död. nån svarade på min fråga om hur hon skulle reagera om jag tog livet av mig, hennes svar blev att hon inte skulle bli vidare förvånad, och att jag på ett sätt redan var det. sånt känns, även för en levande död... men det börjar bli bättre med sånt nu. jag är iaf på gränsen till levande.. och så länge jag skriver så klarar jag mig. Om det så bara är på ett gammalt kvitto som förteljer mig om precis hur dyrt det är att röka. Jag köper runt 100g löstobak och en till två limpor när jag får mina pengar, det känns i plånboken. men man slipper stå utan när pengarna är slut iaf.
det här kanske ska vara mer av ett vad har jag gjort idag grej. men det kan nog aldrig hända. för vad skulle jag säga då? jag vaknade 15, 30 eftersom jag inte lyckades somna igår... snacka med en psyktant, som hör och häpna, jag gillar. åkte och handla. kom till eva (mor min) blekte mitt svarta hår efter 3 vårrullar.... du förstår själv, det kan inte bli intressant.. då spyr jag helldre ut tankar om allt emellan himmel och jord. tack för den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar