Nerblekt hår och barnvakt

jag väcktes av farsan igår, kom till bollebygd och vaktar syster.

han köpte två paket cigg till mig som tack.
jag är kvar och kommer så vara til imorgon kväll eller nåt.

det är rätt påfrestande, och jag får inte så mycket sömn som jag behöver, dessutom kollar jag aldrig på klockan så Hana blir uppe försent och hon vägrar äta. jag känner mig dum och otillräcklig, folk hör av sig men jag ligger redan halvdöd.

Jag känner mig verkligen som den sämsta sortens syster.... smyger omkring och småäter på deras glass, hon vill ingen ha. tänker på annat och pallar inte at leka lekar för en femåring. men jag försöker, och hon varkar älska mig ändå...
barn e konstiga, bara att konstatera.


Det käns som alla mina vänner blir nummer två, men samtidigt som jag väljer dom efter syster... dom borde va nummer två, men varför känner jag mig då så ond.
snarare otillräclkig. det är fan ordet jag söker... otilräcklig och snäsig, ignorant... mm.

jag älskar er alla men... mitt ork försvinner... jag vill sova till fem, röka, supa och vara allmänt odräglig...

men jag älskar för mycket... och hatar samtidigt, är det illa?
nä... jag tror inte det. jag tror det går bra ändå... jag tror folk förtår iaf.
dom som älskar mig förstår... för sånt folk finns, förstår jag nu.

jag är inte övergiven, vilket jag trott i flera år.
jag tror att jag börjar förstå....

men jag är inte helt säker.
<3