jag vet inte hur mycket mer jag pallar...

... varje natt faller jag ihop.... gårdagens förklaring till personalen var att jag kände mig som en helium pallong med en tyngt i fötterna som förhindrar att jag svävar upp och försvinner.... Hon tyckte det lät så tragiskt, själv undrar jag vad det är som är den där tyngden som håller mig kvar... piller? samtal? soliga dagar? Jag tror på läkare och deras piller, man får inte leva ut... man kan bli en fara för sig själv och andra.... det första stämmer in på mig... och kanske hade det andra också gjort det om det inte var för dessa tabletter tabletter tabletter... Jag lämnar ut mig en hel del... och hoppas ingen vänder det mot mig... jag har sagt det förut och jag kan inte understryka hur mycket jag INTE är stolt över att ligga inne...

jag hade iaf läkarsamtal nu... och jag åker hem imorgon.... han undra om jag ville stanna under helgen.... nä, det vill jag faktiskt inte... för jag ska gå på kalas, och klä ut mig till världesn tråkigaste... vampyr... men dom som känner mig vet nog att et är det ända som gäller för mig.... plus att jag har kläder jag ej kunnat använda än.... så jag ser fram emot det här.... som fan!

men jag måste till stan och köpa klädfärg..... Isee a red door and I want too paink it black... fast det e rosa och ska bli röd och defenitivt ingen dörr.... ja ja...

Jag kan inte sluta tänka på att markus är död.... men jag kan inte förtå det heller... kanske han bara tappade tyngden i skon.. i benen... så han svävade upp upp.... Jag hoppas han har det bra och att han missn oss lika länge som vi minns honom...

jag vet inte hur mycket mer jag pallar av detta livet..

men jag vet att jag ska stapla mig fram... om så redan halvdöd....