torsdag 16 juli 2009

Jaha, då var man här igen... ni som hatar självstympare bör ej läsa..!

Jag har gått bakåt i tiden... sitter på östrapsyk... dock en annan avd. än den vanliga.... vilket visar sig vara väldigt mycket bättre...
jag kan inte styra mina tvång längre... elller, till en viss gräns, men jag är medveten om att det i mitt badrum står ett latte glas som åtminstonde är halvfullt av mitt blod.... jag vet att ni tycker jag är äcklig och sjuk i huvudet nu.... men jag skulle dricka upp det... jag ville bara dricka ett stort glas blod... för att få det gjort, tanken har följt mig så länge så det till sist blev omöjligt att låta bli! nån där ute förstår mig... det vet jag
men när det var tillräckligt med blod hade det börjat levra sig... Jag dricker defenetivt inte levrat blod!!
Många kanske inte förstår hur det kan vara ett hinder... men det smakar slemm... jag vill ha varmt och järnsmakande....
JAg kommer nog aldrig lyckas med den jävla tvångstanken... jag skar som fan för det skulle gå fort och inte levras... men man kommer ju fan inte igenom dom gammla ärren för att göra nya!!! hitta tillslut ett ställe...
sen satt jag där och funderade på vem det var jag lovat ringa... Nadja... hon frågade mig 3 ggr hur det var med mig innan jag var ärlig.... då åkte hon hem till mig och tog mig till kirurgen.... nytt person bästa, 15 stygn.... sen sahlgrenska psyk... mycket intressant, aldrig hört en kvinna skrika på det sättet... eller jo, på psykos avd. och jag tror nog hon hamna där, antagligen i en bältsäng med 50 sprutor i arslet.... jag tycker uppriktigt synd om henne.... även om hon fick min ångest att tredubblas... träffade världens mest förstående läkare..... och när jag kom till avd så var personalen vfaktiskt trevlig... för er som ej vet så är detta grovt ovanligt.. men under läkarsamtalet så berättar dom att min öppenmottagning inte vill att "vi borderlinare" ska vara inlaggda en längre period, aka inte alls... men dom har fan sommar stängt!!
jag ville inte bli inlåst... jag tycker inte om det.... men för en gångs skull är jag mottaglig för hjälp.. kan jag inte få den då? Jag lämnade ifrån mig min rakhyvel tom.... förvisso så har jag slått i väggen så mucket att man knappt ser knogarna.... men det är inget farligt och perminent, säkert inte omtyckt heller..... men jag har fått så mycket panik ångest dom senaste dagarna och har bara si och så mycket lungnande.... adrenalinet måste släppas ut på nåt sätt!! det är när den inte gör det som jag blir uppriktigt handikappad....
Buhuu stackars mig, jag är så emo (även fast jag inte vet hur den musiken låter)...
nu ska jag kedje röka och kolla trånande på mina stillnoct...

Ps, MP3n är fan varje flickas bästa vän... jag kan zooma bort från allt och alla här,nästan... vilket behövs, för om jag ej har ljud i öronen så blir jag galen på riktigt... Jag är fullt allvarlig...
Adjö

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar