den här dagen har varit konstig.. Jag träffade my för första gången på säkert ett år, jag pierca hennes läpp.. hon hade inte ens hål i öronen, sen kom hon till mig... jag har en tendens till att få folk att göra konstiga saker... eller låta mig göra dom på dom... Varit med Ida doll i över en vecka snart.... och Äntligen kom Ange söt och sa hej till mig... hon fick bilden med dikten jaag gjort åt henne.... gjorde den för ett tag sen nu men hon kom först nu.. hon har precis blivit utskriven... jag tyckte det borde varit så enkelt att ha besökt henne, bara några minuter bort.. men jag tror jag var den enda som ej kom dit.... känns skit fel... jag ville komma men varje gång vi sa vi skulle ses så ställdess det in... jag hatar sånt...
jag känner mig som världens största svikare...
egentligen borde det här vara en skit bra dag, träffat massa folk.. nu e Ida Daniel och Ange här.... och jag vill bara knarka eller skära eller bränna mig, eller typ, bita av daniels tumme... fråga mig inte varför, för jag vet inte... Idag känns som en dag man borde ta livet av sig... men det lär väll inte bli av heller... jag är förbi den tiden... även om jag ibland inte förstår varför.
jag skulle vilja försvinna en stund... JAG VILL KNARKA! för att citera fucking åmål.. minns ni den?? jag funderar på att köra ut alla och gå och lägga mig.... eller äta allderless för mycket benzo, med kaffe, och hoppas på ett rus... men risken känns minemal... jag tror inte det vore en populär sak att göra inför folket här... och det känns som om man kanske ska hålla på dom pga att jag faktiskt behöver dom när ångesten springer fram och ger mig en käftsmäll...
men jag känner att jag är på väg att tappa mig själv på golvet... frågan är bara... vad ska jag göra åt saken?? jag är inte ens välkommen på avd. längre... Inte för att mitt mål i livet är att vara inlåst på nåt jävla sjukhus.... men att alternativet, iaf känns, borta gör mig bara lite mer osäker... vad händer om jag stupar???? måste jag ta livet av mig då bara för att slippa bli inlagd och göras till åtlöje igen... jag tycker inte om att bli skriken på av någon som eg. ska hjälpa mig.... det är svårt att förstå att nån ens kan när man sitter där hyperventilerandes, hon tom anklagade mig för att fejka... jag är på tok för gammal för att fejka... och jag tycker defenitivt inte att det är någon slags bedrift att bli inlåst, det känns nästintill pinsamt, jag vill inte behöva skämmas över mig själv, men jag tänker inte gå omkring som någon hobby- sjuk jävel... Jag beundrar inte folk med ärrvävnad, och min ärrvävnad är det jag ogillar mest med min kropp... jag ser stympad ut... sen känner jag många med det... men så länge dom inte skryter om det, Ja... sånna människor finns, så bryr jag mig inte... jag håller käften om det, så kan dom hålla käft tillbaka... min åsikt.
teveland har börjat gå mig på nerverna...
jag är kattvakt för morsan, det ska sammanlagt bli runt 2 veckor, hon kommer på fredag, idag är det tisdag... jag måste smuggla mat härifrån och hem till mig känner jag... får göra det i morgon eller nåt... inga pengar typ.. och hon köpte mycket till mig, men jag har bara ätit lite.. så det e nog lungt...
Ange sover Ida ritar och daniel pratar skithögt i sin tel.... allt är stressande som i helvete, jag vill nog bara sova.... kan man det.... bara sova??? med 3 pers i huset... mata katterna, och tänka på refrengen... jag mår fan inte bra... jag mår faktiskt riktigt dåligt, men är det mina känslor??
jag vill lägga mig i badet igen... men det är nog inte aktuellt det heller..
vad ska jag göra åt mitt liv??? sitta i tv-land, skaffa internet och skriva hela tiden... fortsätta med mina kollage eller bara lägga mig ner och dö.... sömn är annars en rätt bra grej, så jag tror att det är steg ett...
Så jag säger förväl för idag och tillsammans kan vi hopppas på bättre dagar... Eller?
.........snälla mamma, bädda ner mig och pussa på min panna, kanske läsa en bok, snälla ljug bort all hemsk fakta, jag vill tro så som bara barn tror, igen......
kan ni fixa det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar