sitter med Jalla och mamma, vi håller egentligen på att kolla på sweeny todd, men jag är lite lagom hypomanisk så jag sätter mig här istället...
vill att mina fingrar ska hamra på tangenterna och skriva mästerverk... nu blir det bara dagbok... men jag låter iaf texten flyta, hemskt intressant eller hur(?), men iaf skönt för mig... jag borde ta tag i min bok igen... nånting man ofta säger men inte alltid gör... i mitt fall har jag tappat historian, jag lyckas inte skriva skönlitterärt, bara det som finns i mitt huvud... och en del poesi... men det finns ju i huvudet..
jag börjar sakna männskligheten... mina vänner... men Jalla pojken är här, och även om många inte förstår mig, så gillar jag den pojken... Diagnoserna 4-ever! lite väl internskämt kanske...hum.
jag har lite jobbigt med mina jävla humörsvängningar nu för tiden.... och igår fick jag fan en psykos, det roliga är att Ida doll har berättat om sina psykoser.... och det var som min version av hennes, det kändes som om jag snodde nåns psykos, och gjorde den till min egna... jävligt konstigt, och jag känner mig som värsta härmisen... men det är inte riktigt samma, jag kollade nämligen ner på min hand och såg hur den släppte taget från min arm... sedan kom en till hand och satte sig medans den andra låg kvar, då tappade jag först den andra handen och sen min vänstra fot... och, nej.... jag var INTE hög!
men det kändes helt sjukt.... och jag visste att om jag skulle skrika på mamma sså skulle huvudet ramla av, och då hade jag dött... det var en jävla upplevelse, inte haft så här stora grejer på flera flera år!! visst sett dörrknoppar flytta på mig och sånt.... Men att tappa kroppsdelar... läskigt kan jag säga...
nu kollar dom på HULIGAN för Mats (Jalla) tyckte den förra var för trög... Är det bara jag som blir lite varm inombords när jag ser blod?? Inte näs- eller mensblod... men rakt från en åder... mörkt mörkt som när man för såret till munnen och känner värmen och metallsmaken, ju djupare skada desto mindre järnsmak, konstigt nog... Nu kom den riktiga jag fram... jag har tydligen OCD (tvångstankar) angående blod.... och jag är berädd att hålla med., faktiskt...
jag kunde avgöra blodgrupp på smak förut... numera känner jag bara till 0-blod, det tar jag inte fel på... kan va för att det är min egen blodgrupp, men den är så lätt att känna igen!! kanske ska påpekas att jag ej skurit mig på ett jävla tag. Men tvången finns kvar... Jag försöker stå emot till det sista, och konstigt nog har jag lättare att stå emot ju längre tiden går... Men den största anledningen till att jag sluta var för att jag blev vräkt från det förra stödboenedet sist jag skar, och vill ej att det ska hända igen..
jag vill ej behöva packa ihop mitt liv i lådor igen för att dom trodde jag ville dö, trotts att jag lämnat den iden bakom mig... iaf för närvarande, men jag har ingen plan på att sluta vilja leva... visst det är rätt jobbigt för det mesta, men man känner iaf att man lever... (vanligtvis just det man försöker fly från..
men nu ska jag lyssna på musik och hänga med Jalla...
vill att mina fingrar ska hamra på tangenterna och skriva mästerverk... nu blir det bara dagbok... men jag låter iaf texten flyta, hemskt intressant eller hur(?), men iaf skönt för mig... jag borde ta tag i min bok igen... nånting man ofta säger men inte alltid gör... i mitt fall har jag tappat historian, jag lyckas inte skriva skönlitterärt, bara det som finns i mitt huvud... och en del poesi... men det finns ju i huvudet..
jag börjar sakna männskligheten... mina vänner... men Jalla pojken är här, och även om många inte förstår mig, så gillar jag den pojken... Diagnoserna 4-ever! lite väl internskämt kanske...hum.
jag har lite jobbigt med mina jävla humörsvängningar nu för tiden.... och igår fick jag fan en psykos, det roliga är att Ida doll har berättat om sina psykoser.... och det var som min version av hennes, det kändes som om jag snodde nåns psykos, och gjorde den till min egna... jävligt konstigt, och jag känner mig som värsta härmisen... men det är inte riktigt samma, jag kollade nämligen ner på min hand och såg hur den släppte taget från min arm... sedan kom en till hand och satte sig medans den andra låg kvar, då tappade jag först den andra handen och sen min vänstra fot... och, nej.... jag var INTE hög!
men det kändes helt sjukt.... och jag visste att om jag skulle skrika på mamma sså skulle huvudet ramla av, och då hade jag dött... det var en jävla upplevelse, inte haft så här stora grejer på flera flera år!! visst sett dörrknoppar flytta på mig och sånt.... Men att tappa kroppsdelar... läskigt kan jag säga...
nu kollar dom på HULIGAN för Mats (Jalla) tyckte den förra var för trög... Är det bara jag som blir lite varm inombords när jag ser blod?? Inte näs- eller mensblod... men rakt från en åder... mörkt mörkt som när man för såret till munnen och känner värmen och metallsmaken, ju djupare skada desto mindre järnsmak, konstigt nog... Nu kom den riktiga jag fram... jag har tydligen OCD (tvångstankar) angående blod.... och jag är berädd att hålla med., faktiskt...
jag kunde avgöra blodgrupp på smak förut... numera känner jag bara till 0-blod, det tar jag inte fel på... kan va för att det är min egen blodgrupp, men den är så lätt att känna igen!! kanske ska påpekas att jag ej skurit mig på ett jävla tag. Men tvången finns kvar... Jag försöker stå emot till det sista, och konstigt nog har jag lättare att stå emot ju längre tiden går... Men den största anledningen till att jag sluta var för att jag blev vräkt från det förra stödboenedet sist jag skar, och vill ej att det ska hända igen..
jag vill ej behöva packa ihop mitt liv i lådor igen för att dom trodde jag ville dö, trotts att jag lämnat den iden bakom mig... iaf för närvarande, men jag har ingen plan på att sluta vilja leva... visst det är rätt jobbigt för det mesta, men man känner iaf att man lever... (vanligtvis just det man försöker fly från..
men nu ska jag lyssna på musik och hänga med Jalla...
Adjö mina fagra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar