vart går man när man inte har någonstans att hamna?
vem ser en när man känner sig osynlig?
Vad får man för hjälp när man inte vågar öppna munnen, när orden vägrar komma ut...
vad får man för hjälp när dom fem små bokstäverna är det svåraste ordet som kan komma ur min mun???
försöker smaka på det... hjälp, hjälp.... hjälp? Vad fan detyder det egentligen? och kan någon annan än en själv verkligen hjälpa??? Aj vad jag tvivlar..
Men det river i själen och jag känner egentligen bara för att ställa mig på ett hustak och skrika ut det.... de fem små usla bokstäverna som fastnar i halsen på väg upp, för ord har fått en sådan jävla stor innebörd...
Lär mig teckenspråk... så ska jag säga precis hur det är... jag nästan lovar,
HJÄLP!
vill du leka vackra lekar med mig..? vi kan springa ut i världen och få folk att se oss, skrika att dom måste se oss! att vi är här för att stanna, att du och jag MÅSTE accepteras! måste! få finnas till måste få va precis som vi är at du och jag har inlett en kamp som aldrig ska få glömmas... att deras gator är våra gator! kom och lek vackra lekar med mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar