Tomhet

Benen bär inte längre min tyngd och huvudet accepterar inte längre mina tankar...
jag känner mig på något sätt värdelös
Jag vet inte om jag vill andas längre, men inte heller om jag vill sluta.
Får inget gräpp om verkligheten...
Någon eller några skriker i mitt huvud men jag uppfattar inga ord, bara smärtan i bröstet.
Den känns total.
Jag kan iaf älska och hata... än så länge, men fan inget mittemellan..
jag vill låsa in mig själv i ett täcke och aldrig komma ut igen... bara ligga där och slippa möta allt det hemska... slippa möta världen.
Vill bli nerdrogad till apstadiet, trotts alla mina tankar och åsikter om vad det är dom egentligen stoppar i mig..
Jag vill hålla någon i handen och märka att jag märks, märka att jag syns, märka att jag lever...