vill du leka vackra lekar med mig..? vi kan springa ut i världen och få folk att se oss, skrika att dom måste se oss! att vi är här för att stanna, att du och jag MÅSTE accepteras! måste! få finnas till måste få va precis som vi är at du och jag har inlett en kamp som aldrig ska få glömmas... att deras gator är våra gator! kom och lek vackra lekar med mig...
onsdag 2 mars 2011
försvinner inte smärtan så försvinner jag
Jag får skrika och skaka och hyperventilera, men fan inte ge upp... den här smärtan kommer att försvinna även den... om annat så försvinner jag. inte i ett hav av tabletter eller blod eller med en snara om halsen.. men jag kommer fly verkligheten.
men jag kan inte tycka jag är värd mycket om jag går tillbaka till sprutan, eller den jävla gasen...
jag är fan 23 år gammal och sjukt beroende av tändargas, men jag inser att det måste få ett slut.
Men om nu inte ångesten lägger sig... om... orkar jag det då??
va fan... jag får säga det själv: jävla hjärna: LÄGG NER!
men när man förlitar sig på att vissa kemikalier (i form av medikamenter) ska lätta på det så kan man ju börja fråga sig varför inte andra gör det...
fan jag har börjat reflektera som en idiot.
tillbaka till nyktehets spåret nu hjärnan... TACK!
skriver jag och sväljer ner mina tabletter med en klunk cola.
kanske vill jag bara få höra nånting uppmuntrande...
(men såret på min arm luktar ruttet kött). . .
jag vill måla stjärnor av lycka i mina ögon...
jag vill kunna se mig i spegeln utan att det hugger till
mina ögon är så svarta.. dom lyser inte av lycka utan av sorg. . .
tabletter tabletter tabletter... är det så man hittar sig själv??? så jävla tveksam.
vill ha ett hem fyllt med vackra saker och människor.
inte sitta på nåt jävla hem mitt i bibelbältet och långsamt långsamt se mig själv försvinna...
för dom vingklipper min personlighet... man får vara precis som man vill bara man tonar ner det.... men jag har aldrig kunnat det... det tillhör en del av mig att vara mycket... o rätt barnslig. MEN DET E JU JAG JUH!
å vad jag saknar er... å vad jag saknar sommaren, saknar parken saknar bandarn saknar folkbers saknar dansen saknar skratten saknar förälskelsen i alla nya människor saknar att vara med om nåt nytt saknar ner rökta små pojkar som hänger med hem till morsan saknar att hångla saknar att vilja hångla med just den persomen SAKNAR LIVET!!!
och fan vad jag saknar lyckan
saknar solglasögon toxic wonderland dunken med rödvin o fanta saknar Lou reed och a perfect day... saknar john silver och saknar DIG!
saknar livet...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
fortsätt kämpa åt rätt håll, för livet och inte mot det! jag vet att du har styrkan inom dig, våga lita på dig själv!
SvaraRaderamassa kramar