att våga lita på att jag gör rätt

Nu har jag suttit i två timmars grupp terapi...
det känns som om jag har gjort allt fel och har inget här att göra. sen hör man andras åsikter av det jag berättar.... och förstår plötsligt att jag faktiskt har gjort rätt... det är bara det att ångesten förklär det som är bra till något dåligt..
konstigt hur förblindad man kan bli av nåt som egentligen (även om det e svårt att tro) bara är en känsla..
mitt största problem e mig själv... jag har ju liksom dubbla personligheter... mona och alina. och en av dom sätter käppar i hjulet för dden andra. är rädd för förändringen jag måste ta. Jag måste döda mona och det e svårt för jag har haft med mig henne så jävla länge...
Det lilla mongot med rakblad och sprutor... tjejen som är för full för att tänka på hur hon beter sig och gör precis vad som helst för att få fly från ansvar och verklighet...
kontra alina som försöker ta sig samman och som man kan resonerA med... hon som tar ansvar och ger er ett moget svar och ett respektabelt bemötande... hon som inte åker runt halva stan och dricker sig så full att hon tillslut spyr ner er soffa.
gissa vilken jag föredrar att va? så varför är det så jävla svårt att släppa taget.
kanske e det en sån jävla trygghet i att vara sjuk... som att man ursäktas för sitt beteende?? jag har svårt att lista ut det där...
Hon som måste bort kontra hon som inte riktigt vågar komma fram...
hur fan gör man??
Hur Fan Gör Man?!
kan inte nån svara på det??? hade varit så jävla tacksam för lite vägledning... man tycker ju man borde få det av terapefterna men tydligen inte.. tror man ska lista ut det själv... måste va så dom tänker.... men jag lyckas bara med sånt om jag får bolla mina ideer.... viva la grupp terapi!
tyvärr är det inte mycket sånt där heller...
nåja, fortsättning följer...
få se om jag lyckas kväva den där jäveln!!
ta död på henne så det rätta jag kommer fram.
önska mig lycka till...
tills vidare, lev vackert och ta det lungt // Alli