Det är inte lätt att erkänna, varken för mig själv eller för andra. Men jag faller. Har blivit av med lite mer ork för var dag som går. Inte orkat fokusera på behandlingen, knappt ens orkat kliva ur sängen. Känns som om jag närmar mig apati. Försöker pyssla bort det. Funkar hyfsat. Men, nä.
Om jag inte vore här, hade jag sökt. Även nu känner jag ett behov av det. Men är rädd för att nekas. Oerhört rädd för att nekas hjälp..
Jag vet inte riktigt vad jag vill längre.
Men måste gå upp i tid imorgon, vill säga tidigt. Försöka lösa det här.. :/
vill du leka vackra lekar med mig..? vi kan springa ut i världen och få folk att se oss, skrika att dom måste se oss! att vi är här för att stanna, att du och jag MÅSTE accepteras! måste! få finnas till måste få va precis som vi är at du och jag har inlett en kamp som aldrig ska få glömmas... att deras gator är våra gator! kom och lek vackra lekar med mig...
söndag 30 juni 2013
Faller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar