Sitter och tänker på vänner från förr. Jag är helt klart en mycket nostalgisk människa. Vill egentligen höra av mig till dem. Men det känns inte riktigt som ett alternativ. Främst tänker jag på L. Men jag vågar inte. Jag pallar inte ett till avslag. Hemskt men sant. Hon vågar dessutom vägr Facebook och andra behändiga sätt att se hur landet ligger. Måste försöka våga skicka iväg ett sms snart. Se om hon är beredd att ta in mig i sitt liv igen. Jag hoppas. För jag är halv utan henne. Det har alltid varit så. Hon har alltid kompliterat mig på ett fantastiskt sätt. Sist vi sågs presenterade hon E som sin bästa vän för någon. Det gjorde ont... Jag vet att vi knappt ses längre, men fan det skar köttsår i min själ.
vill du leka vackra lekar med mig..? vi kan springa ut i världen och få folk att se oss, skrika att dom måste se oss! att vi är här för att stanna, att du och jag MÅSTE accepteras! måste! få finnas till måste få va precis som vi är at du och jag har inlett en kamp som aldrig ska få glömmas... att deras gator är våra gator! kom och lek vackra lekar med mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar