Kära främling.

Det var evigheter sen vi hördes av sist. Jag är ledsen för att jag är så dålig på att svara på dina brev, lyfta luren och slå ditt nummer. Vi hälsar ju inte när vi sågs på stan sist. Vad händer med oss? Kan du inte berätta lite om dig själv? Vad har hänt sen sist vi sågs? Själv börjar det bli bättre, även om jag ibland tvivlar på mig själv, så märker jag ändå en skillnad. Jag är kapabel till saker nu som jag tidigare trodde skulle vara omöjliga. Hur går det med dig? Är du kvar i det där förhållandet? Är hon snäll? Eler är du nykär igen? Har du blivit av med den där jävla tyngden i bröstet än? Du den du fick varje gång du plockade upp din väska för att kunna lämna hemmet. Är den äntligen borta? Eller har du åtminstone kommit en bit på vägen? Klarar du av det bra nu? Klarar du vardagen, utan att skämmas för att du tycker att du nog egentligen kunde gjort det bättre? Det vore roligt att höra ifrån dig snart. Med varma hälsningar och lite extra styrka, din Alina.