Tack...

Skäms så inför er vänner som fått åka kring till olika behandlingshem och instanser... till er som sett mig förstöra mig...
Till er som tvingats kolla på Men än mer till er som verkligen försökte göra nåt.... iaf i början, för det giock ju inte... iaf inte när jag själv inte ville.
Man kunde ibland prata lite förstånd med mig, men det gick aldrig helt fram. Förlåt..
Men det är över nu.. .Den tiden är förbi.
Jag är inte längre så destruktiv. Jag vill gottgöra er! Det enda sättet jag kan komma på är at leva till max och försöka må så bra som möjligt! Att ta tag i det där jag slutade... Lyfta upp mig själv från golvet jag ständigt påpekade att jag tappat mig på klistra ihop mig själv ORDENTLIGT skita i den där jävla stegenoch ta en redig trappa med räcke till!!! Jag går den säkra vägen nu.. och jag håller nån i handen... Alla er som aldrig riktigt tappade hoppet på mig.. och jag vill bara säga en sak...
TACK!
Tack som fan...