Jag har börjat må dåligt över att jag mår bra. Det låter väldigt underligt, till och med i mina egna öron. Men det faktum att jag ibland mår jättedåligt, men trotts det inte vill dö. Förvirrar mig. Mest av allt chockar det mig, för det tyder nog på att jag identifierade mig mer med mitt mående än vad jag har velat erkänna. Delvis för andra, men mest för mig själv. Det är i och för sig inte så konstigt, efter så många år av den här skiten. Men det känns nästan lite skamfullt. Det är ju det här jag har kämpat för i alla år. Nåväl. Detta är väll också en fas som kommer gå förbi. Jag väljer att tro det, jag tror det. Det är så.
vill du leka vackra lekar med mig..? vi kan springa ut i världen och få folk att se oss, skrika att dom måste se oss! att vi är här för att stanna, att du och jag MÅSTE accepteras! måste! få finnas till måste få va precis som vi är at du och jag har inlett en kamp som aldrig ska få glömmas... att deras gator är våra gator! kom och lek vackra lekar med mig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar