Faller.

Det är inte lätt att erkänna, varken för mig själv eller för andra. Men jag faller. Har blivit av med lite mer ork för var dag som går. Inte orkat fokusera på behandlingen, knappt ens orkat kliva ur sängen. Känns som om jag närmar mig apati. Försöker pyssla bort det. Funkar hyfsat. Men, nä.
Om jag inte vore här, hade jag sökt. Även nu känner jag ett behov av det. Men är rädd för att nekas. Oerhört rädd för att nekas hjälp..
Jag vet inte riktigt vad jag vill längre.
Men måste gå upp i tid imorgon, vill säga tidigt. Försöka lösa det här.. :/

Fan då.

Ibland gör små saker ont. Inget ond baktanke, men smärtar likförbannat.

konstigaste nyheten jag fått i mitt liv.

Idag ringde D. En vän sen många år tillbaka, vi har tyvärr tappat kontakten en del i vårt sökande efter oss själva. Han ringde och undrade hur det var med mig. Vi skrattade och hade trevligt och var båda glada över den andres framgångar med att besegra vissa sidor hos sig själv. Samtalet kom in på J. J som jag trott varit dör i i alla fall ett år nu. Men tydligen inte. D hade pratat med Js bror så sent som för ett halvår sen. Han mår bra, inte bara lever han, han mår dessutom bra. Jag visste varken ut eller in. Hur fan ska man reagera? Jag reagerade med total chock. Tog en rätt lång stund innan jag kom på mig själv med att tänka att "Hallå, det här är goda nyheter, BLI GLAD!". Sen blev jag lättad utav bara fan. Mina chanser till att träffa honom blir kanske inte markant mycket större. Men visst fan växer dem. Fan vad jag saknar hans sällskap. Nu har han tydligen lyckats med det omöjliga, kommit tillbaka från döden. Likförbannat kan man inte ringa, hoppa på ett tåg, buss, flyg eller bil och åka hem till han knacka på, vänta på svar, se dörren öppnas och skrika rakt ut att JAG TRODDE DU VAR DÖD DIN JÄVEL! Sedan krama han, be om en kopp kafe, prata och gå. Saknat våra samtal som fan. Gör det än. Men vet fortfarande inte riktigt hur det här ska kunna sjunka in. Jag har sörjt och sörjt, och sen läkt. Fy fan vad udda.¨ Känner att internet kan dra åt helvete. (Inser ironin i och med att jag bloggar om det). Men vad fan? Hur i helvete ska man reagera på nåt sånt här? Förstår fan inte... Men det kommer sjunka in. Även om mycket ändrades i de orden D sade till mig, så ser det likadant ut. För si och så många år sedan valde han bort allt mot nykterheten. Han bröt. Jag beundrar honom för det. Nåt så in i helvete. För det hade jag aldrig klarat. Idag har jag varit ren i 9 månader och 10 dagar, det känns som en evighet. Jag har gått miste om mycket. Jag sörjer ytterst lite av det. Men jag hade aldrig kunnat bryta med allt och alla. J, du är fantastisk. Dessutom levande. Herre min hatt alltså.

Kära främling.

Det var evigheter sen vi hördes av sist. Jag är ledsen för att jag är så dålig på att svara på dina brev, lyfta luren och slå ditt nummer. Vi hälsar ju inte när vi sågs på stan sist. Vad händer med oss? Kan du inte berätta lite om dig själv? Vad har hänt sen sist vi sågs? Själv börjar det bli bättre, även om jag ibland tvivlar på mig själv, så märker jag ändå en skillnad. Jag är kapabel till saker nu som jag tidigare trodde skulle vara omöjliga. Hur går det med dig? Är du kvar i det där förhållandet? Är hon snäll? Eler är du nykär igen? Har du blivit av med den där jävla tyngden i bröstet än? Du den du fick varje gång du plockade upp din väska för att kunna lämna hemmet. Är den äntligen borta? Eller har du åtminstone kommit en bit på vägen? Klarar du av det bra nu? Klarar du vardagen, utan att skämmas för att du tycker att du nog egentligen kunde gjort det bättre? Det vore roligt att höra ifrån dig snart. Med varma hälsningar och lite extra styrka, din Alina.

Dags att tänka om.

Idag hade vi picknick vid rökrutan. Det var första delen av mitt nya projekt. Projekt vardagsäventyr. Att göra mysiga enkla, och kanske lite alldagliga saker, som bara höjer levnadsstandarden något väsentligt. Det är på tiden att jag bejakar min egna barnslighhet. Lagt upp lite mål. Ska försöka skapa mer. I text eller form spelar ingen egentlig roll. Men helst något om dagen. Tecknade igår, idag byggde vi fruktsallad, kanske inte så estetiskt vacker, men visst fan var det skapande. Målade naglar också. Ska försöka klura ut något till imorgon också. Kanske bygga koja?spänna upp filtar över stolar med böcker som tyngder över. Som när man var liten. Har en vän som gör det, och det låter så fruktansvärt mysigt. Bara nåt litet. något lite utöver det vanliga. det vore fint, och det gör under. Dags att börja leva nu, överleva är inte längre ett alternativ. *******

Nattstad?

Känns lite som om jag säljer mig. Men jag kommer antagligen flytta bloged till nattstad. Av en sån fruktansvärd anledning som pengar. Gillar blogger. Haft det gämt och känns lite som jag sälg säljer mig. Hoppas ni som läser fortsätter följa iaf. Vet inte vad det blir för namn där men alina-aurora lär ju vara med iaf. Kram!