fredag 15 februari 2013

Finjagården.

Jag är här, det har inte riktigt sjunkit in ännu. Kom för cirka en och en halv vecka sedan. Min uppfattning om stället är inte komplett än, då min behandling inte börjat. Men den är på gång. Allt är på gång livet är så nära att jag känna smaken av det. Det riktiga livet. Det utan allt det där jag inte orkar nämna och istället mer grått. Det låter kanske obeskrivligt underligt att vilja ha en mer grå vardag. Men det är något nytt, och något efterlängtat. Jag hoppas på ett ok från kommunen om att få göra en ADHD utredning, hoppas den blir den sista. Hoppas att jag får en behandling som hjälper mig i längden, så att den blir sista. Hoppas på mycket. Framför allt vågar jag hoppas. Det är stort. Finner mig själv med massa tankar jag har tid att tänka. Som jag låter mig tänka. Alla är inte direkt behagliga, men nyttiga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar