rehab

lvmet är äntligen slut... gick ut den 26e den här månaden...
sen dess har jag varit kvar på ett ställe som kallas iris. och jag trivs!
en relativt ny upplevelse för mig om såna här ställen, iaf i vuxen ålder...
det känns som om det var lättare förr.... visst man mådde fan långt ifrån bra... men allt kändes så äkte... kärleken var fan så mycket mer intensiv när man var 16, liksom hatet och ångesten... men även glädjen. den kändes på nåt sätt mer genuin...
förstår ni vad jag menar??
allt har liksom som en slöja över sig så att inget känns så genuint längre... Jag har lärt mig att uppskatta vad det betyder att älska, men aldrig lika intensivt... jag saknar sensationen av att det går som en blixt genom hela kroppen vid minsta beröring.... kanske finns sånt kvar om man blir blint förälskad på nytt.... jag har ju i princip bara VERKLIGEN älskat en person och det är samma som nu...
jag vet inte... men jag saknar det intensiva, och hur allt kändes nytt och fräscht.
alla café timmar, allt kaffe.
nu har JAVA tom lagt ner och det känns lite som dom stängt ner en stor del av min bakgrund, en del av mig har gått i konkurs.
aldrig mer två koppar kaffe på fem timmar...
skolka från matte lektionen och tigga till sig pengar till en sidamo. skolka, herregud.. tänk om man kunnat göra en sån sak nu, det närmaste jag kommer det e en bondpermis... eller vägra gå till terapin, men vad skulle det tjäna till egentligen?? inte för att jag tror att man tjänade nåt vidare på det i skolan heller mer än att hålla sitt statum som värsting uppe... men inte ens det var jag, jag var bara konstig och, vad jag senare har hört, lite skrämmande.... svarta kläder och långt svart hår... trodde jag var punk men egentligen var jag väll ghotare.. senare tröttna jag även på det och rakade av mig håret och blev hippie.... hängde med flummiga kompisar, tog droger, blåste eld och söp... efter det blev jag väll lite allt möjligt, och kände mig mer som mig själv... men söp och knarka bort mitt liv.. och gjorde så i många år.. kanske därför jag inte kan älska med samma intensivitet längre.. Men drogerna har lurat mig att tro att jag älskat.. slutat i katastrof varje gång, men ändå...
lite tankar bara... lämna gärna ett meddelande! gör mig lite genuint glad iaf....