Upplysningsvis

Jag har vart borta ett tag.
Det hela började ned att jag ville bli nykter så jag tänkte att jag skulle berätta för sos att jag missbrukade, tänkte ATT det kunde vara en bra början.
Deras första åtgärd var att sätta mig på ett hem för hemlösa missbrukande kvinnor i gbgs centrum, närmare bestämt vid Masthuggstorget. För er som någonsin varit missbrukare i gbg vet att detta inte är en bästa placeringen,
Även om tjejerna var jävligt trevliga så var dom långt ifrån nyktra.
Efter ett tag började jag dagen med en kopp kaffe och en halv Subitex (heroin substitut).
Jag kan inte påstå att detta var något jag hållit på med tidigare, situationen var uppenbarligen ohållbar och jag tog åter kontakt med soc och bad om att få komma hem där jag lättare skulle kunna hålla mig ifrån.
Dom sa att detta var en omöjlighet och en liten del av mig dog.
Till sist fick jag hjälp av vänner och min mamma att få bo hos dom istället.
och tillslut fick jag plats på ett behandlingshem i Skåne.
Tyvärr funkade inte det som det skulle, personalen bröt tystnadsplikten, saker som hade hänt kom fram till dom andra intagna och en ur personalen talade tillåmed med mig om en tjej som hade stuckit därifrån och personalen sa till mig att hon hade knarkat bort halva sin hjärna, och fortsatte prata om henne specifikt, jag tyckte inte detta var okej och kontaktade soc och bad om förflyttning.
Olyckligtvis hade vissa saker kommit fram som fick dom att anse att det enda jag ville var att fortsätta missbruka. Ytterligare har jag sen flera år haft problem med skälsvkademissbruk, jag skar mig så dåligt att jag kom åt en artär fick ha tryckförband och åka in till sjukhuset för att sys. Efter detta fortsatte såret att blöda i tre dar. När jag berättade för personalen att jag hade planer på att göra det igen var deras lösning att jag kunde äta en citron, då detta skulle få mig på andra tankar. Jag tog åter igen kontakt med soc och att jag åker hem, jag får då veta att jag inte kommer att ha någonstans att bo och att jag.antagligen kommer att få LVM omgående. Jag bestämde mig för att stanna kvar men ber dom leta vidare efter ett annat beh hem, jag får veta att jag är en så besvärlig/sjuk person att jag inte kommer att få nått annat. Min lösning blir att bruka på rummet. Självklart kommer dom på mig och jag blir skickad till psykakuten. Den första avdelningen jag hamnade på kallas Piva (psykiatrisk intensiv vårdavdelning) vilket jag inte behöver. Här får jag ex vak trotts detta kan jag sticka fingrarna i halsen efter maten medans personalen tittar på och frågar om det verkligen är nödvändigt. Dom andra där är inlåsta på sina rum med ett tittffönster in där nån står och kollar på dom medans dom skriker, till sist blir dom bältade och och får en spruta i röven så att dom blir lugna. När dom sedan vaknar förs dom in på rummet och dörren låses sedan börjar allt om. Två dagar efter detta kommer TPT (transporttjänst för fångar) och tar mig till Runnagårdens LVM Hem. Där blir jag först lobbad (innebär att alla mina ärr, tatueringar och ögonfärg osv sätts i arkiv om jag nån gång skulle bli efterlyst)
Efter detta tvingas jag klä av mig naken framför personal, först pissa och sedan duscha. Man får sedan klä på sig deras kläder och underkläder ( begagnade) och bli införd på intaget, detta är som häktet där man förövrigt stannar när man åker med TPT. I mitt fall var det en tjej där som inte blev så glad över att få sällskap så jag sattes in på isoleringscell, dock med öppen dörr och Tv. Här hade jag också ex vak i fem dagar,efter en dag kom jag dock in på intagsavdelningen. För er som inte vet innebär ex vak att allt man gör blir iakttaget inklusive sömnen. På intagsavdelningen är jag sedan en månad och fyra dagar, jag kom dit ren och intaget ska man lämna när man tänt av. På intaget var det smittsam Bulimi och personer skrek hela tiden, en pratade med en man som inte var där i hundra oktav, andra skrek på en kvinna som gick fram och tillbaka, en personal nekade oss våra mediciner, bad en av oss intagna att hålla käften och valde att spela patiens istället för att arbeta med oss. Senare kom jag till avdelning två där vi iallafall fick ha våra egna kläder och möjlighet till utevistelse. Under rättegången fick vi sova på Skånegatan, där jag återigen tvingades klä av mig naken och böja mig framåt. Mitt LVM fastställdes.
Efter detta så levererade faktiskt soc och efter en månad fick jag komma hem på en P27a (vård i hemmet) Här är jag idag fem månader senare, livrädd för ett snedsteg då allt från Runnagården kommer att upprepas, när mitt LVM har gått ut (i januari) är det fortfarande så att om jag skär mig eller missbrukar skickas jag på en akutplacering paragraf 13 till Runnagården.

Det var allt för idag, tack å hej leverpastej.
Jag hoppas människor läser detta och får sig en tankeställare, vården i Sverige idag är inte nämnvärt så bra som de tror, detta har varit en kränkning större än våldtäkten jag har varit med om.

Mvh
Alina