Ingenting är sant längre... inget är som det ska...
jag känner mig smutsig och förrådd.... det andra är värre än det första....
jag sitter i min säng hos morsan... Jalla ligger och sover våningen under.. han kom iaf tillbaka...
jag känner mig äcklig.... men jag orkar och vill samtidigt som jag inte orkar och vill, duscha i timmar..... min panna har en känsel som inte försvinner, högra sidan av pannan...
Jag förstår ingenting....
"Det är bara Mona, hon bryr sig egentligen inte"
jag är en nicke docka.... men denna gången sparka jag och skrek... vem ska jag öppna mig för?? Föräldrar vill polisanmäla.... jag orkar inte, jag tror inte det händer nåt och en gemensam vänskapskrets.... orkar inte....
"det är bara Mona...."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar