aurora

Det är svårt att se sanningen ibland..
att se saker för vad det är. När ens väsrsta faror besannas.
gick just upp för mig att folk inte är så ärliga som man tror att dom är.... att även om man ber dom säga precis vad dom tänker, så låter dom bli... Visst det är ingen nyhet, men varje gång det går upp för en så blir man lika chockad, lika ledsen.
när man älskar nån och tror att det är besvarat.... Det är svårt att förstå ibland.


Jag skulle antagligen inte umgåtts med mig själv om jag vore någon annan, det går upp för mig ibland det med..... men går livet då ut på att
1 ändra sig själv tills man gillar resultatet
2 umgås med folk som inte är av samma uppfattning eller
3 att fly från sig själv och allt runtomkring för att inte uppfatta det

jag har prövat 2 &3 på tok för länge, jag tror det är dags att börja se in i sig istället för runt sig och satsa på 1:an... Jag tror det är på tiden att växa upp och göra nåt åt sig själv....
Jag skulle vilja börja med mina ärr... utseendesmässigt vill säga. det är ju inte där jag utvecklas, men med laserterapi kanske man kan få... en så kallad andra changs.... i dagens läge skulle jag inte kunna få ett jobb... antagligen ingen lägenhet och knappt några vänner...
allt är gammalt och läkt.... samma sak förra sommarn... (visst fan tar man av sig tröjan när man håller på att svettas ihjäl) likförbannat höll jag på att bli nerslagen tre gånger pga provocationen i ärrvävnad.... någon gav mig till och med rådet att skära mig över halsen nästa gång.
jag har full förståelse över att ingen är vidare imponerad över en sån sak som självstympning... om man är det så är inte jag vidare imponerad av dem..
men jag kan väll inte behöva tryckas tillbaka från en dag i solen för att jag är gropig? om jag ska ge upp så får jag göra det nu i sådana fall... Men jag vägrar leva som slav av ett rykte, söm slav av missbildningar orsakade av enbart(!!) mig själv. Men jag tänker inte skämmas. jag tänker inte tolerera saker som sist jag var hos tandläkarn och tog av mig jackan på hennes inrådan, för att mötas av ett nervöst skrik och en flod av tårar. Ni har ingen rätt att göra så att jag ser mig själv som mer vidrig än jag redan gör. Jag menar? Vad kan nån få ut av att trycka ner en människa som redan är nedtryckt??? Driva någon till självmord, är det något att vara stolt för? Ska ni sitta i ring sen och berömma varandra?? Gämföra med varandra vem som inderekt tatt livet av flest?

tillåt mig att vara den första att säga : Var god, dra åt helvete!
...om du nu känner dig träffad...