Tankar.

Jag försöker minnas att det finns mer. Att kärleken och lyckan inte har försvunnit för gott. Men det är svårt. Harbåterigen hittat ett motvilligt lugn inom dessa väggar. Även om jag vill hem nu, så tror jag inte att det skulle bli bra. Jag växlar mellan sorg apati chock och panik. Dessutom kan jag inye sluta oroa mig för hur Mattias mår. Min klippa i allt detta, min styrka och min anledning att andas och våga känna, iaf litegrann..

Hjärtat.

Igår, den fjärde maj 2014. Föddes vår dotter. Igår, den fjärde maj 2014, dog vår dotter. Jag tror fortfarande inte riktigt på det. Hon var så fruktansvärt liten men samtidigt så underbart fin. Vi hade fått information om att hon hade hjärtproblem. AVSD hette det. Några dagar senare fick vi besked om att hon har downs. Vi fick samtidigt veta att chansen att hon skulle överleva var minimal. Vi fattade beslutet, för allas skull att vi borde avbryta här. Hellre det än att hon dör i mig, hellre det än att vi får ha henne i en månad och sen går bort. Jag vet fortfarande inte om vi valde rätt. Hon överlevde i ca en kvart. De la henne, lilla lilla Hjärtat på mitt bröst. Å där låg hon tills hon dog, och en stund till. Jag vet ännu inte om hon verkligen är död. Jag träffade henne idag igen, hon var iskall. Men, en del av mig tror att allt bara är ett missförstånd och att hon snart kommer vakna och skrika efter mig. Jag undrar om jag inte alltid kommer tro det på sätt och vis... Vet inte om detta kommer ligga uppe länge. Kanske ångrar mig imorgon, kanske inte. Vi får se..