Gnäll?

Ibland känner jag för att försvinna totalt. Nej. Jag menar inte dö, snarare gå upp i rök. Ta avstånd frånt allt och alla. vara ny och bättre. Inte finnas för de som vet att jag faktiskt finns. "Abonnenten du söker kan inte ta ditt samtal just nu, var god försök igen lite senare", fast senare skulle aldrig komma. Nytt land ny stad, nytt namn, nytt liv. Jag vet att man inte kan fly sig själv men man kan fanimig försöka. Jag känner mig så jävla fångad ibland. För jag behöver få flippa. Göra korkade grejer, ångra mig. Ångra att jag ångra mig. Vägra be om ursäkt och ångra det med. Det är en del av mig. En viktig del. Nu ska vi träna bort och behandla det. Jag ska bli normativ. Brunhårig och gråklädd. Åka hem och vika tvätt och gå till AF. Visst fan kan det låta lockande ibland. Men aldrig fullt ut. Visst fan vill jag komma nånvart, men vart. Jag kommer aldrig kunna gå upp halv sju på morgonen koka havregrynsgröt, borsta tänderna, nöja mig med lite mascara och gå till kontoret. ALDRIG! Så vad fan vill jag? Jag undrar mer och mer. Jag får briljanta idéer ibland och blir as pepp. Men att faktiskt genomföra dem känns inte bara orimligt utan rentav omöjligt. Nä fan. Nytt land, ny stad, nytt namn, nytt liv!