Mitt liv verkar ordna sig..... Men det ärr som om det inte är ok för mitt psyke... som om det måste brytas ner ibland bara för att påminna mig om att allt inte är ok!!
Så vad gör man? Låtsas som ingenting och går med huvudet högt? Eller springer till personalen och ber dom fösa in en på PK snabbast möjligt innan man får återfall på gud vet vad... Skärsår, stillisar, tjo? Fan vet jag?
Försöker behärska begären när dom kommer och ta mig i kragen... Ni ska fan inte få bura i mig igen! Jag ska inte sitta ett jävla år till i nån jävla kvart ej heller på nåt hem...
jag ska ha kontroll över mitt egna jävla liv! Både toppar o dalar!
Dags att växa upp nu Alina.. dags att ta dig själv i kragen och bestämma vad du vill göra med ditt liv!
Sitta på ditt arsle och leva av staten eller faktiskt åstadkomma nåt... och jag vet ju att jag kan!
Jag är inget jävla litet mähä som jag levt som i så många år!! Men orken?? och till viss del också, förmågan??!
För en sak kan jag säga med huvudet hjållt högt,.... jag har inte fejkat nåt!Inte ett skit! Detta är jag... alla små skavanker är jag! Möjligt att jag försökte göra mig bättre utåt sätt för några år sen... men fan aldrig sämre... verken för staten eller personen.
Så vad gör man??
Skaffar man sig sysselsättning? isf, hur mkt? Gör man det med planer för framtiden... eller bara på ploj? Få-arslet-ur-sängen-projektet liksom??
Varför inte läsa en kurs? En helg kurs liksom?? till att börja med!
Och jag har sällan trivts så bra som jag gjorde när jag gick den där modist kursen.... Varför inte börja där??
Så... nu har jag tänkt på det i hela två dagar... Dags att prata med nån om saken?? Eller?
Få-arslet -ur-sängen-projektet kan vara kul men det känns krävande då jag måste dra igång det själv.... tror jag??
ett samtal senare så slipper jag den bördan men det samtalet känns TUNGT!!! o well....
Att få rätsida på livet är tungt... BLI VAN KVINNA!
"Vem fan sa att leva var lätt" som min kära mor kläckte ur sig tårögd en gång på Pk när jag desperat vrålade att jag ville dö..... har för mig att det var vad jag gjorde iaf... allt fram till den meningen är rätt suddigt... men hon fick ner mig på jorden rätt brutalt.....
FATTA ATT MORSOR IBLAND INTE HELLER VILL LEVA! Tänkte jag... Väckarklocka...
Det var inte det det här inlägget skulle handla om och för en gångs skull tänkte jag hålla mig till saken...
Det blir nog fan att ringa till en viss godman idag... av två skäl...
Kanske lyckas jag ändå med det här livet ändå??
